En blogg om kreativitet, framtidstro, övergrepp, återupprättelse, sorg, smärta, befrielse och om insikten att varje dag medför livserfarenhet vare sig jag vill det eller inte.
fredag, maj 21, 2010
Ledigdag blev jobbdag
lördag, maj 15, 2010
Har blivit bestulen...

Jag har som sagt blivit bestulen, eller rättare sagt min odlingslott har blivit bestulen. Min Pastellakleja finns inte hos mig längre. En sorgens dag, men jag har varit med om värre saker i mitt liv, så jag lär överleva detta också. Jag sänder i smyg ut önskningar om gnagande ångest, till tjuven, varje gång han/hon tittar på sin stulna akleja...Frommare än så är jag inte...
söndag, maj 09, 2010
Min Bucket list!
På sista tiden har jag funderat på saker som jag skulle vilja göra innan jag dör. Inte så att jag planerar att dö på något som helst sätt, jag tror snarare att det är den stundande semestern som påverkar tidpunkten för denna lista. Enda sedan jag såg filmen "The bucket list" för första gången, har jag känt en längtan efter att sätta upp upplevelser mål för mitt liv, saker jag skulle vilja uppleva innan livet tar slut. Att liksom alltid leva medan livet pågår, eftersom man aldrig vet när det kan ta slut. Så här är min lista...
•Resa till Korsika
•Cykla runt hela Märlaren
•Äga en Mac dator
•Äga en inspelningsbar DVD-spelare med stor hårddisk
•Tracka i Grand Canyon och bo på vandrarhem på botten av ravinen och fota uppåt
•Fjällvandra
•Gå ner 18 kg
•Resa med inlandsbanan
•Resa ut i skärgården och plocka bär på självplock
•Äga en kajak och vara med i en kanot/kajak klubb.
•Byta jobb
•Resa till Egypten utan att få magsjuka
•Utveckla min kreativitet igen, rita, måla, skapa saker
•Smälta ner allt mitt guld och göra nya saker av det som jag kan använda och trivas med
•Åka Hurtigruten
•Resa till Kina utan att gå vilse
•Äga ett akvarie
•Skaffa en hund
•Äga/hyra en riktig kolonilott
•Köpa en riktig säng som är fin och stilren
•Hålla kontakten med alla mina vänner
•Resa till Korsika
•Cykla runt hela Märlaren
•Äga en Mac dator
•Äga en inspelningsbar DVD-spelare med stor hårddisk
•Tracka i Grand Canyon och bo på vandrarhem på botten av ravinen och fota uppåt
•Fjällvandra
•Gå ner 18 kg
•Resa med inlandsbanan
•Resa ut i skärgården och plocka bär på självplock
•Äga en kajak och vara med i en kanot/kajak klubb.
•Byta jobb
•Resa till Egypten utan att få magsjuka
•Utveckla min kreativitet igen, rita, måla, skapa saker
•Smälta ner allt mitt guld och göra nya saker av det som jag kan använda och trivas med
•Åka Hurtigruten
•Resa till Kina utan att gå vilse
•Äga ett akvarie
•Skaffa en hund
•Äga/hyra en riktig kolonilott
•Köpa en riktig säng som är fin och stilren
•Hålla kontakten med alla mina vänner
• Växa som människa
Listan över saker som jag vill göra är oändlig så det är tur att jag har hela livet framför mig att göra alla saker på och det är inte ens säkert att just de här önskningarna kommer att gälla hela livet. Kanske är det bara just idag som de gäller. Men utifrån vad jag ser nu, kommer mitt liv att bli innehållsrikt och spännande, även om jag bara hinner med en bråkdel av sakerna...
torsdag, maj 06, 2010
En sådan dära dag man helst vill glömma.
Jag önskar att Gud hade smällt upp Klagomuren i Stockholm istället för i Jerusalem, då skulle jag hänga vid den idag och ropa ut min klagan. Då kan man ju förstås fundera på vad jag har att klaga på. I det stora hela har jag ju det helt fantastiskt bra. Jag har en lägenhet att bo i, inte rik men tillräckligt god ekonomi för att leva ett gott liv, jag har en odlingslott på min gård, en cykel i källaren, kylen och frysen full med mat, ett skönt täcke, HOPPsan, garderober fulla med kläder, vänner. Jag har allt det där som man behöver och miljontals människor saknar så vad har jag att klaga på egentligen. Jag vet inte riktigt, är bara fullständigt utmattad med gråt i halsen, slutkörd och trött. Tycker att jag är värdelös och att jag mest förstör allt som jag berör, att förskolan skulle ha det bättre utan mig och att jag borde säga upp mig och flytta ut i skogen i ett tält. Tillsvidare har jag placerat mig i soffan under mitt duntäcke. Behöver höra min Terapeuts uppmuntrande och stärkande röst...
fredag, april 30, 2010
Det händer ganska mycket nu...
Har den senaste veckan ritat och klurat på ett bröllopshäfte till mina vänners bröllop. Efter en hel del sena timmar den sista veckan lämnade jag in slutprodukten till tryckeriet i torsdags. Det känns skönt, även om jag blev fyra dagar försenad på grund av förra helgens höga feber (39 grader) som deckade mig totalt.
I onsdags var jag med om en märklig upplevelse som fick mig i obalans. Det var min sjukgymnast som miste sin anslutning till landstingsavtalet då hon stod utan företag men erbjöd mig att gå kvar endå, mot att jag "återställde energin" mellan oss genom att ge något tillbaka (ja, hon är lite New Age inspirerad). Och själva tanken är god att man liksom kan betala med annan valuta än pengar, men samtidigt sa magkänslan mig att det var obekvämt. Men det blir knepigt i vårdgivare kontra vårdtagare situationen tycker jag. Sedan gav hon exempel på vad det kunde vara typ något jag skapar eller bakar något eller om jag vill beröra henne... och där blev det för mycket för mig. Där gick min gräns, egentligen vid ett mycket tidigare ögonblick men definitivt där. Så jag messade henne på kvällen och meddelade att jag avslutar min vårdkontakt med henne. Det känns bra, det som är jobbigt är att hon inte riktigt släpper taget utan fortsätter messa mig och ber om ursäkt och så, men jag undrar om hon verkligen fattar vad hon gjorde...
Ikväll väntar Valborgsmässoeld med goda vänner, det ser jag fram emot, men först skall jag gå stavgång och köpa barkmylla och rosjord till min odlingslott, plantera en ros och mylla lerjorden inför potatis sättningen den 1 maj.
I onsdags var jag med om en märklig upplevelse som fick mig i obalans. Det var min sjukgymnast som miste sin anslutning till landstingsavtalet då hon stod utan företag men erbjöd mig att gå kvar endå, mot att jag "återställde energin" mellan oss genom att ge något tillbaka (ja, hon är lite New Age inspirerad). Och själva tanken är god att man liksom kan betala med annan valuta än pengar, men samtidigt sa magkänslan mig att det var obekvämt. Men det blir knepigt i vårdgivare kontra vårdtagare situationen tycker jag. Sedan gav hon exempel på vad det kunde vara typ något jag skapar eller bakar något eller om jag vill beröra henne... och där blev det för mycket för mig. Där gick min gräns, egentligen vid ett mycket tidigare ögonblick men definitivt där. Så jag messade henne på kvällen och meddelade att jag avslutar min vårdkontakt med henne. Det känns bra, det som är jobbigt är att hon inte riktigt släpper taget utan fortsätter messa mig och ber om ursäkt och så, men jag undrar om hon verkligen fattar vad hon gjorde...
Ikväll väntar Valborgsmässoeld med goda vänner, det ser jag fram emot, men först skall jag gå stavgång och köpa barkmylla och rosjord till min odlingslott, plantera en ros och mylla lerjorden inför potatis sättningen den 1 maj.
lördag, april 24, 2010
Tar steg mot ett lättare och sundare liv
Jag hade inte fått mer än en siffra rätt i adressen så jag hade vissa svårigheter att hitta till vårdcentralen Curera i fredags. Jag skulle till Hornsgatatan 133 och inte 113 som jag hade skrivit på lappen. Men jag hann leta mig fram i tid och det var bra. Jag hade bokat tid hos en Dietist kl 08.00. Det första mötet med Dietisten gick så himla bra. Alla rädslor jag hade inom mig visade sig vara helt onödiga. Och så här i efterhand undrar jag varför jag väntade så länge med att leta upp en Dietist. Lena Skott var jätte snäll och väldigt trevlig att prata med. Hon sa inte att jag var tjock, det var jag räddast för att höra och hon tog inte fram måttbandet för att visa mig det heller. Samtalet var så positivt att jag blev övertygad om att jag faktiskt kan klara av att genomföra detta projekt. Det känns kul.
Vikt i fredags: 88 kg. Det är utgångspunkten. Målsättningen bestämde vi skulle vara viktnedgång, jag kände mig inte redo att definiera målet just då. Vågar inte riktigt hoppas...Så målet är en pil neråt. För att nå dit bestämde vi att jag skulle göra vardags förändringar, olika beroende på om jag jobbar eller är ledig.
Jobbdagar: Frukost gröt/fil, Lunch med barnen, Gå ut på rasten, Äta mellis innan jag går från jobbet, Stiga av Tunnelbanan i Masmo och gå till Vårberg (undantag vid spöregn, extrem kyla och snöstorm), Vila, (Simma/yoga/pilates ibland), Middag 18-19, Kvälls te.
Lediga dagar: Frukost 8-9 gröt, Stavgång 45 minuter, Göra saker som måste göras, Lunch 12, Vila, Gå ut och göra vad jag vill och äta mellis, (simma/yoga/pilates ibland), Middag 18-19, Kvälls te.
Det känns som om det är genomförbart, inte idag förstås, men sen. Menar inte att jag skall skjuta det framför mig, men just idag har jag 38.5 graders feber och är deckad, så jag tänker inte gå stavgång idag och inte simma, yoga eller pilata mig heller. Jag tänker ligga nedbäddad i min sköna soffa, precis som jag gjorde på tiden före projektets start. Men så fort hälsan har vänt åter till kroppen skall jag börja med min träning/motion.
En bild som min Dietist använde betydde mycket för mig. Hon berättade att bilar har en stor framruta för att man skall kunna se bra framåt och en liten backspegel för att snegla bakåt och hålla koll, men det är framrutan som är det viktiga på en bil. Det vill säga, man kan snegla lite bakåt emellanåt för att förstå saker, men det är blickarna framåt som är det viktiga. Mitt projekt: Återerövra kroppen, har sitt ursprung i det förflutna, men färdriktningen är i nuet och framåt. Stavarna till stavgången är inköpta och passar mig precis, 115 centimeter och bra handledsöglor, precis som Jan sa till mig. Förutsättningarna finns alltså där, jag behöver bara ta tag i min verklighet och vardag. Jag önskar mig lycka till och är så himla stolt över att jag har tagit det här steget...
Vikt i fredags: 88 kg. Det är utgångspunkten. Målsättningen bestämde vi skulle vara viktnedgång, jag kände mig inte redo att definiera målet just då. Vågar inte riktigt hoppas...Så målet är en pil neråt. För att nå dit bestämde vi att jag skulle göra vardags förändringar, olika beroende på om jag jobbar eller är ledig.
Jobbdagar: Frukost gröt/fil, Lunch med barnen, Gå ut på rasten, Äta mellis innan jag går från jobbet, Stiga av Tunnelbanan i Masmo och gå till Vårberg (undantag vid spöregn, extrem kyla och snöstorm), Vila, (Simma/yoga/pilates ibland), Middag 18-19, Kvälls te.
Lediga dagar: Frukost 8-9 gröt, Stavgång 45 minuter, Göra saker som måste göras, Lunch 12, Vila, Gå ut och göra vad jag vill och äta mellis, (simma/yoga/pilates ibland), Middag 18-19, Kvälls te.
Det känns som om det är genomförbart, inte idag förstås, men sen. Menar inte att jag skall skjuta det framför mig, men just idag har jag 38.5 graders feber och är deckad, så jag tänker inte gå stavgång idag och inte simma, yoga eller pilata mig heller. Jag tänker ligga nedbäddad i min sköna soffa, precis som jag gjorde på tiden före projektets start. Men så fort hälsan har vänt åter till kroppen skall jag börja med min träning/motion.
En bild som min Dietist använde betydde mycket för mig. Hon berättade att bilar har en stor framruta för att man skall kunna se bra framåt och en liten backspegel för att snegla bakåt och hålla koll, men det är framrutan som är det viktiga på en bil. Det vill säga, man kan snegla lite bakåt emellanåt för att förstå saker, men det är blickarna framåt som är det viktiga. Mitt projekt: Återerövra kroppen, har sitt ursprung i det förflutna, men färdriktningen är i nuet och framåt. Stavarna till stavgången är inköpta och passar mig precis, 115 centimeter och bra handledsöglor, precis som Jan sa till mig. Förutsättningarna finns alltså där, jag behöver bara ta tag i min verklighet och vardag. Jag önskar mig lycka till och är så himla stolt över att jag har tagit det här steget...
söndag, april 18, 2010
Spinner vidare på temat vår
Jag delar intresset att odla med Paulina, den goaste ungen som finns. Det är roligt att se saker växa, det inspirerar mig att gå framåt med mitt liv och ta nya steg. I dag tog jag ett avgörande steg som förde mig en bit fram. Varje gång jag tar de där sällsynta stegen framåt känns det så bra och jag kan nästan sträcka på mig lite. Var i kyrkan idag på Linnéas barnvälsignelse och det slog mig hur fantastiskt bra förutsättningar den tjejen har att bli precis vad hon vill. I det ögonblicket blev kontrasterna så himla stora mellan hennes uppväxtförhållande och hur det var för mig. Men jag har lärt mig att det aldrig är försent att skaffa sig en lycklig barndom, jag bygger nya minnen varje dag. Alva och Paulina och alla andra goa ungar som Linnéa är goda hjälpare då det gäller att återta min barndom. På senaste tiden har jag samlat ihop en massa lyckliga minnen som jag kan se tillbaka på och le. Tack alla goa ungar som ger mig chansen till dessa goda minnen, vad skulle jag göra utan er?
lördag, april 17, 2010
Det är vår i luften
Våren är tiden framför alla andra då det gäller växtkraft.
Vårblommor, löv och knoppar exploderar och inomhussådden frodas. Solen skiner och fåglarna kvittrar och bygger bon som galningar. Jag spenderar min vår med så frön och grodda potatisen och där emellan funderar jag på hur jag vill leva mitt liv. Vad jag skall göra med alla mina sparade pengar, hur min sommar semester skall se ut, hur jag skall förhålla mig till min kropp och vad jag skall göra åt min vikt. Sådana där viktiga saker som man ibland behöver tänka på. Jag vet inte mycket än, men jag har en tid inbokad till en dietist och jag drömmer om att cykla runt Mälaren, åka till korsika, tracka i Grand Canyon, köpa en cykelkärra och en kajak. Kommer inte att hinna allt i sommar, men jag tror man är en lyckligare människa om man kan drömma. Jag tänker drömma stora drömmar för mitt liv och vara lycklig rakt igenom alltid.
fredag, april 02, 2010
Påsken är här!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)