Att bära varandra

I kyrkan talar vi ofta om att dela varandras bördor. Men hur gör man? Hur går man från ord-babbleri till handling? Jag funderar mycket på det just nu, eftersom en av mina kolleger blivit måltavla för en förälder som inte mår bra och agerar ut. Det påverkar inte bara min kollega, utan hela arbetslaget far illa av dessa falska och fula anklagelser. På ett sätt kan man säga att vi delar hennes börda genom att bära en del av obehaget inom oss. Men, det hjälper ju inte på riktigt. Hur kan man visa att man står upp för sin kollega, att man finns där, på riktigt liksom? Hur fördriver man orättvisor och krossar lögner? Jag känner mig arg och uppskakad å´ min kollegas vägnar, för jag vet att anklagelserna är falska. Jag är arg för att lögnens makt är så stark, så övertygande. Jag är arg för att en oskyldig har drabbats av orättvisa. Mitt i hela den här situationen känner jag ändå att jag äger en slags tillit, att sanningen är starkare i slutstriden. Jag hoppas i alla fall det. Under tiden skall jag försöka vara ett bra stöd för min kollega, mitt arbetslag och barnen på min avdelning. Jag tänker börja med att utnyttja en av mina starkaste talanger, bildskapande och kreativ kommunikation. Jag vill göra ett uppmuntran kort till min kollega. I det kortet kommer sanningen att härska och då måste lögnen fly, om än för ett ögonblick. Jag tänker vila i det.

Måndag.

Upp och hoppa det är måndag! Så pigg kände jag mig inte i morse, när väckarklockan hm. mobilen ringde kl.06.45. Väl framme på mitt underbara jobb, blev gruppen som jag åkte dit särskilt för att vara med på, inställd. Så jag jobbade inne i ateljén istället, jag tror det är tredje gången jag tömmer det rummet på grejer, ställer allt snyggt och sedan går det tre veckor (max), så är det ett lagerutrymme igen. Men skam den som ger sig. Fast det var nära att jag gav upp idag, när skruvdragaren slant och gjorde ett djupt hack i min vänstra tumme. Det är väldigt synd om den tummen, den blir ofta skadad. Har också påbörjat ett mailprojekt i veckan, till konstnärer runt om i Sverige/Stockholm/Botkyrka. Jag ber om att få konstbilder till ett bildarkiv till ateljén och jag har redan fått massa svar.

Jag blev så glad idag.

Jag har i flera veckor tänkt rätt mycket på hur livet har varit och hur min framtid skall bli. Och under tiden har jag jobbat rätt mycket med småsaker här på bloggen, som krävde att jag läste gamla inlägg. Då slog det mig plötsligt hur långt jag har kommit i mitt helande och på väldigt kort tid! Och så kom jag att tänka på Per, min fd. psykolog på MBT-teamet, som gjorde utredningen och alla tester. Tänkte att jag borde skriva och berätta för honom hur bra det faktiskt går för mig, trots allt jobbigt som pluppar upp emellanåt. När jag precis hade skrivit ett handskrivet brev till honom och lagt ner energi och tid på att beskriva hur bra mitt liv är, hur ljust på framtiden jag ser (oftast), så har han slutat på MBT-teamet. Jag började googla runt på nätet och det tog mig ett par timmar, men till sist hittade jag honom faktiskt. Han skall undervisa en kurs i psykologi om Mentaliseringsterapi på KI. Men det fanns en mail-adress och med en mail-adress kan man komma långt. Jag skickade iväg ett mycket välskrivet och kreativt mail, bad om en adress för mitt snigelbrev och avslutade med mitt namn. Idag när jag kom hem från mitt jobb, hade han redan svarat. När jag slog på datorn, så fanns det ett mail från honom där. Och kan ni tänka er, han minns mig! Jag och mitt liv lämnar spår hos andra och det är en härlig känsla! I morgonbitti skall jag posta mitt snigelbrev, för han ville väldigt gärna få ett hedligt snigelbrev, med en roliga serieruta och glada tillrop i. Han är så bra! Jag med och säkert Du med.

Det är roligt att skicka snigelbrev, de tar lite längre att skriva, de kostar 6,00 kr och man måste posta dem i en brevlåda. Dessutom tar ett snigelbrev en till två dagar innan de når mottagaren. Men det är roligt att komma hem och finna ett riktigt brev bland alla räkningarna. Så ta penna, papper och skriv ett snigelbrev till någon du med.

28 Augusti- En dag som förändrade mitt liv.

28 Augusti, 1988 förändrade mitt liv. Jag blev mamma till en fullständigt unik och vacker dotter, Edessa. En röd och skrynklig liten filur som hjärtskärande tog sina första andetag eller gälla skrik, beroende på hur man ser på saken. När jag äntligen fick hålla henne, lugnade hon sig och följde snart mina andetag. Det är en fantastisk känsla det där, att kunna trösta någon som skriker så intensivt. Jag brukar tänka på det när jag möter barnen på mitt jobb eller i bekantskapskretsen, att det är fantastiskt att få vara med och trösta, att barnen känner sådan tillit till mig att de låter sig tröstas. Det värmer inuti. Men det ligger också en sorg i det. Jag borde ha fått trösta Edessa i många, många år. Men hon ryktes bort från mig efter bara två dagar, så nu får jag trösta andra barn i hennes ställe och det är bra det med men inte samma sak. Jag saknar min Edessa!

Idag skulle Edessa ha firat sin 22 års dag, en stor tjej med andra ord. Jag önskar att hon fortfarande fanns i mitt liv. Jag hade velat se henne växa upp, men jag vet att det liv som hon hade fått skulle ha gjort henne mer skada än gott. Jag vilar tryggt i, att hon har det väldigt mycket bättre där hon är nu, i kärlekens centrum, där varken sorg eller tårar finns och i mina tankar och hjärta.

Edessa, Jag älskar Dig, rakt igenom, alltid. Jag har inte glömt.

Nu är komposten på plats

Efter tre timmars slitsamt arbete är nu komposten på plats i odlingslotten. Det blev riktigt bra tycker jag. Känner mig mycket nöjd och stolt över mitt trädgårdsarbete och kompostbygge

Före

Efter

Ett roligt missförstånd...

Var med om en rolig grej igår som jag ser som min plikt att dela med mig av. Cyklade till K-Rauta i Kungenskurva för att handla lite virke. När jag kom hem med mina 29 meter virke, fast snurrad vid cykeln, mötte jag min vaktmästare som självklart undrade vad jag skulle med allt virke till. Jag berättade att jag skulle bygga en kompost i vardagsrummet, vilket ju var lite slarvigt uttryckt kanske, i alla fall blev stackarn alldeles upprörd och förklarade att jag kan ju inte ha en kompost på parketten. Naturligtvis förstår jag det, så jag förklarade lugnande att jag bara har vardagsrummet som byggrum, komposten skall jag ha i odlingslotten. Ett väldigt roligt missförstånd...
Efter x antal spikar, skruvar och beslag blev min lilla kompost färdig till sist. Nu står den oljad och fin inne i mitt kök så det blir mickro mat till middag idag.

Vad skall jag äta?

Sista semesterveckan...

Borde kanske deppa, i morgon tar min semester slut, men helt ärligt längtar jag till mitt jobb. Sex veckors semester, har den inverkan på mig. Vanligtvis brukar de två sista veckorna vara jobbiga och jag brukar fuska med portfoliojobb som alltid släpar efter. Men i år har jag varit duktig på att ha semester, inte en enda jobbgrej har jag gjort.

Programmet under min sista semestervecka är terapi, poolbad, ridning, trädgårdsskötsel, klippning, sömnad, shopping och lite mer terapi. Ett gediget program med andra ord. Idag avklarade jag ridningen med bravur. Solen sken och himlen var i det närmaste molnfri. Hästen var stabil, lugn och av den rundare sorten. Den lunkade stillsamt fram längs med grusvägar och över ängar, med mig på ryggen. Lite mysigt och utsikten var fin. Jag blev inte avkastad en enda gång, troligtvis skulle den runda lilla hästen inte klara av den manövern, men jag väljer att tro på att vi hade en person/häst kemi som inte hette duga.

Campingtur till Grinda

Eftersom vädret skulle vara soligt och fint i två dagar, bestämde jag mig sent på onsdagskvällen att jag skulle göra en ny campingtur. På min hallspegel satt ett presentkort till Strömma kanalbolag som jag hade fått i julklapp av en vän för ett par år sedan, så det var hög tid för mig att plocka ut en resa. Googlade runt och fastnade för Grinda. 09.45 avgick båten från Strandvägen mot Sandhamn. Jag klev av båten vid Södrahamnen på Grinda, var ivrig att sätta upp tältet igen. Men först måste man gå 400 meter enligt kartan. Nu är det ju så att jag inte är känd för min lysande förmåga att läsa kartor, men 400 meter kan omöjligt ta 35 minuter att gå. Så jag gissar att kartan, de delar ut, inte är helt med verkligheten överensstämmande. Tältplatsen, när man väl har kommit fram till den, var platt och fin. Utsikt över havet så det kan man inte klaga på. Fick upp mitt tält snabbt och lätt, men oj vad det kryllade av fästingar. Lite äckligt och läbbigt var det. Sedan skyndade jag mig till klipporna och havet, det var ju trots allt för solen och badet jag hade rest dit. Lagade chili con carne och ris till lunch, i mitt Triangakök ute på klipporna. En perfekt dag i solen helt enkelt. Vatten temperaturen var 15 grader och det hade inte skadat om Gud hade kommit ihåg att vrida på varmvattenkranen, men det var i alla fall uppfriskande. Kvällen avslutade jag på Grinda värdshus. Åt en tvårättersmiddag, vis av erfarenhet från Nåttarö och chokladkakan. Meny: Halstrad fjällröding, med färskpotatis, rödbetor och den udda ingrediensen sidfläsk och hallonchokladmousse med färska hallon, hallonsorbé och myntasocker. Gott. Fotade solnedgången och sedan väntade luftmadrassen och min spännande pocketbok på mig. Och det var då jag upptäckte att jag hade glömt vissa viktiga saker hemma, ficklampa var en av de sakerna. Så det blev lite mobiltelefonerande istället och sedan en tidig sömn. Sov till kl.08.18 och kom på att jag hade glömt en annan viktig sak hemma, frukosten. Så det blev en promenad till butiken. Gick nöjd därifrån med en god frukost baugette med ost och skinka, juice och en apelsin. 88 kronor fattigare, men det var en grymt god frukost som jag åt ute på bryggan på tält platsen. Sedan packade jag ihop tältet och alla mina grejer och sedan gick jag ner till havet för att sola, bad och läsa min bok. Det var lite varmare i vattnet idag, tror jag i alla fall, det isade inte riktigt lika mycket som igår eller så har jag vant mig? Älskar hav och klippor, en mycket bra dag blev det. klockan 15.15 avgick båten hem mot Stockholm igen. Klev av vid Slussen, mycket bekvämt om jag får säga det själv och klockan 17.45 var jag hemma igen. Tycker att det är ganska skönt att vara hemma, även om jag uppskattar camping känslan av att kunna vakna och gå direkt ut i naturen.

Dag 6 av 6 Packa, packa, packa...

En bild säger mer än tusen ord sägs det, spenderade min sista dag på Nåttarö med att packa ihop alla mina saker, sola och bada. Kom hem igen vid 19-tiden. Trots att min tältsemester var väldigt bra, var det skönt att komma hem till min sköna soffa.