Hoppfullt!

Jordgubbarna börjar mogna, det känns hoppfullt!

Min hjälte Christer

Jag och Christer har aldrig träffats, men idag står han högt på min lista av hjältar. Han gjorde inget utöver det som rimligen ingår i hans jobb, men han var duktig på sitt jobb och därför är han en hjälte i mina ögon och värd ett blogginlägg. Han jobbar (just nu i allafall) som receptionist på psykmottagningen som jag är inskriven på. Jag ringde dit idag och fick prata med denne Christer och fick ett så fint och trevligt bemötande genom hela samtalet, från hej till ärende till hej då. Antingen är han nyutexad eller bara en sommarjobbare och har inte hunnit snappa upp att man skall vara otrevlig och provocerande när man jobbar på en psykreception eller så har mottagningen fått tag i en riktig guldklimp till tjänsten. Jag hoppas på det senare, skulle vara väldigt tråkigt om han föll in i de andras provocerande dåliga attityd. Men idag skrev jag in honom på min lista över hjältar. Och det var inte bara det att han var trevlig, han höll också vad han lovade. Han pushade på mitt ärende och återkopplade redan samma eftermiddag. Är djupt förstummad. 

23 dagar kvar till semestern

23 dagar kvar till semestern, jag stannar upp ett slag och suger på den karamellen lite. 23 dagar är länge men i kalendern är det rätt snart. Mycket skall hinnas med, både i vardagen och på jobbet innan jag kan åka på semester. Men jag längtar nu, längtar efter äventyr och upplevelser. Jag googlar och slår i reseguiden och drömmer mig bort. I bland blir jag så frustrerad på mig själv och hur jag funkar. För fastän jag längtar, mår bra och gör upp drömmar för min resa till USA kan jag inte sluta fundera på hur tomt det kommer att bli efteråt. Neråt spiralens ekorrhjul sätts i gungnig och tar fart. Det är som om det finns ett gift djupt i min själ som aktiveras så fort jag ser fram emot något, längtar och är med om bra och roliga saker. Jag känner att det ligger där och lurar, i bakgrunden, bakom allt fint jag får upp via google och ser i min guidebok. Men helt ärligt har jag tröttnat på att ha det så och funderar på hur jag skall rena mitt system från främmande frätande gifter, för nu får det vara nog. Jag ska minsann få ha roligt på min semester resa, fem veckor i USA i en framrusande bil med stereon på högsta volym. Nja kanske inte på högsta volym. Men först måste lägenheten städas, ryggan lagas, tvättas och packas men sedan är jag redo att njuta.

Slottsutflykt

Idag har jag varit på utflykt i förorten där jag jobbar tillsammans med en mycket god vän. På förmiddagen besökte vi en bakluckeloppis och fyndade massa saker vi inte visste att vi behövde och så tittade vi på kaninhoppning och fikade i skuggan av ett träd. Efter det besökte vi bland annat den här trevliga keramikboden. Det var tur att jag medvetet lämnade min plånbok i bilen. Innan vi besökte keramikboden åt vi god mat, jag festade loss på ångkokt lax med potatis och dillmajonäs och min kompis åt en härlig räksmörgås.  En mycket trevlig dag i en vacker förort.

Den stora Internet frånvaron i mitt liv.

Undrar lite smått över Internets påverkan i mitt liv. Mitt Internet abonnemang gick sönder i måndags och det har fått mig att känna mig smått isolerad från omvärlden. Det har varit mycket frustrerande att inte kunna surfa loss under TV4s oändligt långa reklampauser. Inga e-brev har jag kunnat ta emot heller eller blogga om slöjdkursen. Kanske är Internet beroendeframkallande för det jag känner nu är lite av abstinens, så för att få fingrarna att sluta längta efter bloggande kastade jag mig över första bästa dator i det tomma radhus jag har ockuperat i helgen. Härlig känsla det här med att ha tillgång till Internet igen. 

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 10

Idag var det avslutning på slöjdcirkus utbildningen. Sista gången med gänget. Vi var ett väldigt bra gäng människor och utbildningen var rolig och inspirerande. Idag gjorde vi lite olika saker, endel gjorde färdigt sin korg och vi andra kunde välja olika saker att göra. Vi kunde göra pappersblommor (det var inte min grej), kronor i gräs slöjd, tälja stämplar och trycka vimplar. Dagen avslutades med att vi dukade upp till fest och gjorde en utställning med allt som vi hade gjort under kursens gång. Under hela kursen har vi varit väldigt bra på att fika och ha bordsgemenskap och idag var inget undantag. Vi hade vetelängder, sockerkaka, jordgubbar, smörgåsar, skorpor och hallonmarmelad. Det blev en fantastisk fest, men lite sorglig också för jag kommer att sakna alla fantastiska människor.

Det finns många godbitar att komma ihåg från utbildningen: Slöjdkonsulenternas inspirerande entusiasm över hemslöjd och slöjdande (de satte slöjd på agendan i mitt liv och det kommer jag bära med mig hela livet), jag lärde mig se att slöjd inte behöver vara komplicerat utan finns överallt i vardagen, att sätta rätt ord på barnens skapande/slöjdande och lyfta fram och medvetande göra skapandeprocessen. Och grupparbetet under fördjupningsdelen av kursen bär jag med mig i mitt hjärta. Det var en höjdar upplevelse. Min grupp var så himla bra och jag är så glad att jag fick vara en del av den och uppleva detta fantastiska. Det var oerhört givande och inspirerande att samtala med andra pedagoger om slöjd och skapande. Vi hade så roligt. De olika redovisningarna är förövrigt en skatt att ösa ur.

Nu är jag inte bara förskollärare utan slöjdcirkuspedagog också, jag suger på den karamellen ett slag och ler. Känner hur bra mitt liv är och hur fel mina parenteser hade, då de sa att jag aldrig kunde bli något. Den insikten är hur cool som helst!

Vilodag på Kåfalla

Fotopromenad på Kåfalla

Har trotsat sjukdomen och sått frön idag

Idag har jag sått alla frön i min odlingslott, det var knappt att jag orkade det. Sjukdomen tar ut sin rätt och gör mig väldigt orkeslös, även om medicinen verkar och sakta gör mig friskare för varje dag som går. Nu gäller det bara att komma ihåg att vattna varje dag och så hoppas jag på skörd i augusti när jag kommer hem från min USA resa. Fast det är klart, jag har ju fått lära mig av en tant på gården att man inte kan odla tomater i odlingslotten, de växer bara i hinkar med hål i. Jag tror dock att mina tomat plantor har större förutsättningar att överleva i odlingslotten, medan jag är i USA än i en hink på balkongen. Är hur som helst väldigt tacksam för plantorna som jag har fått av en vän på en traditionell påskfest tidigare i år.

Spadens resa i tiden

För två veckor sedan stannades jag utanför min port, av en dam som kunde mycket dålig svenska men väldigt bra spanska. Synd bara att min egen språkkunskap i spanska är lika med noll, men med hjälp av enstaka ord på svenska och mycket kroppsspråk blev vi till sist överrens om att det var min spade hon ville låna. Jag skulle få tillbaka den dagen efter.

Tiden gick...

Min spade är hemma igen. Känns mycket bra. Den spansk talande damen var mycket glad och pratsam när hon kom idag och lämnade igen spaden, två veckor efter avtalad tid. Är glad att hon var glad och glad för att jag återigen kan använda min spade inför kommande frösådd. 

Missade festen men fick fina blommor