Midsummer is here

Glad Midsommar!

Lämnade mottagningen i affekt idag

Det är spännande med min psykiatrimottagning. Vad som än händer, är det alltid patientens fel, de gör aldrig något fel. Idag hade jag tid klockan två, jag skyndade mig dit, stressade järnet. Jag var där i tid, jag hann, allt var väl. Tog nummerlapp satte mig snällt och väntade på en stol. Väntade på att personalen skulle avsluta sitt samtal med varandra. Fem minuter gick och sedan var det min tur. Personalen i kassan sa att min psykiatriker var sjuk och att de tyvärr inte kunde ha meddelat mig detta innan, eftersom de inte kunde veta att det var just jag som skulle träffa Per pga. min skyddade identitet. Men att jag nu skulle få träffa deras inhyrda jourpsykiatriker. Detta avböjde jag bestämt, jag har inget som helst intresse av att träffa en okänd tillfällig psykiatriker som jag aldrig kommer att träffa igen. Var på personalen sa, att om jag bara gick min väg, så skulle det minsann skrivas in i journalen att jag lämnade mottagningen i affekt! Och?! sa jag, vad bryr jag mig om det? Det är ju i alla fall ingen annan än ni som läser de där journalerna och knappt ni heller. Så vad spelar det mig för roll vad du skriver där. Skriv vad du vill, men jag tänker gå nu. Hej då. Och så gick jag i affekt enligt henne, lugnt och beskedligt om ni frågar mig. Min psykiatrimottagning slutar aldrig förvåna mig.

Det var tätt med kändisar på Arboga tåget

Det var tätt med kändisar på Arboga tåget idag. Har varit i Arboga och skaffat mig ny hårfärg inför sommaren. Sandfärgade slingor blev det den här gången. På hemvägen var det tätt med kändisar på tåget. Satt mitt emot Robert Wells med sällskap. Fick äran att ge honom min plastsked till hans yoghurt, jag hade ett bestick set till min sallad och behövde inte skeden, men det gjorde han. Tänk vad bra det blev! Sedan klev det på ytterligare en kändis i samma vagn, det var rätt kul...

Glad Nationaldag på er alla

I dag är det Sveriges Nationaldag! Grattis till en ledig dag och fira nu stort denna dag. Jag är glad för att jag bor i Sverige, för det är så lätt att prata svenska, som en av mina femåringar på jobbet sa, när vi pratade om Nationaldagen här om dagen. Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung år 1523, för er som inte vet och gärna vill förstå varför ni är lediga i dag. I dag är det också vernissage på Ljljevalchs och själv skall jag hänga där större delen av dagen och kommer säkert inte att sjunga Nationalsången på hela dagen. Jag skall betitta mitt och 1999 andras löv, på utställningen "Ser du löven för alla löven?" Det skall bli kul och lite spännande. Själva Nationaldags firandet startade jag dock redan klockan sju i morse, tvätt tid 7-10 på självaste Nationaldagen. Det har en naturlig förklaring, jag har inte blivit knäpp, det var enda lediga tiden på två veckor! Jag hade gärna sovit i morse när mobilen ringde...

En mycket lyckad dag. Jag njöt av upp uppmärksamheten eller rättare sagt av sällskapet. Det var många av mina vänner som kom och tittade på mitt löv och som uppskattade arbetet bakom.

En framgångsrik dag

I dag har jag haft en framgångsrik dag. Vaknade klockan 05.23 och somnade om till 10.45. Dagen började bra med andra ord. Sedan lyssnade jag på Harry Potter som talbok i ett par timmar medan jag åt frukost och vilade mig fram till klockan 14.30, då jag åt lunch. Efter lunchen började jag städa köket och diskade. Och när jag var klar med det, så bakade jag rabarber- och kardemumma muffins och kokade nästan rabarber- och jordgubbssaft. (När slutfinishen skulle ske, upptäckte jag att jag inte hade något socker hemma, så jag får göra saften i morgon i stället). Är mycket glad för dagen och för att jag orkade göra så mycket. Vad då mycket tänker Du, hon vilade ju största delen av dagen. Utifrån mitt  perspektiv är det just vilan som gör dagen framgångsrik och dessutom blev köket skinande rent.

Dagens upptäckt!

I dag upptäckte jag vad jag länge har vetat om, mitt pass går ut i morgon. Jag borde förnya det innan det går ut, det blir nämligen väldigt komplicerat om jag missar att förnya passet i tid. Min legitimation gick ut i februari. Så i morgon är liksom sista dagen jag kan intyga att jag är jag och all tid efter det skulle innebära väldiga problem och mycket krångel. Det ligger i min natur att vilja undvika problem och krångel, så i kväll bär det av till Passexpeditionen för att skaffa pass och nationellt legitimationskort. Känner spontant att jag borde ha fixat detta när jag var nyklippt och inte nu fem veckor senare när jag borde klippa mig igen. Det är nackdelen med kort hår. Väntar fortfarande på koden till mitt kontokort också, förhoppningsvis kommer den med posten idag, annars måste jag låna pengar till pass och leg. Men det ordnar sig nog. Det gör det mesta i livet, trots allt.

PS. Så här i efter hand kan jag konstatera att jag inte var ensam om att komma på att man borde skaffa pass i dag. Hela världen, utom tre, var före mig i kön och det tog en och en halv timme av köande innan det var min tur. Passkortet blev bra med autografen blev en ren katastrof-det är tur att så få människor verkligen tittar på hur man skriver under på kvitton och dylikt. DS.

I stället för dig!

Läste en bok idag som kastade mig 28 år tillbaka i tiden. Till en tid som var ond och jag var där mitt i det. Borde ha lagt ifrån mig boken. Det hade jag också gjort om jag hade vetat. Det blev för många paralleller i boken till mitt eget liv. Vilket resulterade i en deppkväll som inte var ett dugg kreativ, bara fylld med ångest och psykosomatisk ensamhet. Det var länge sedan jag hade en backflash av det här slaget. Det tog tid att ta sig tillbaka till verkligheten igen och stabilisera ångesten. Men det gick! Det gör det alltid. Med lite hjälp. Blev påmind i kväll om en gammal metod: rita före och efter bilder. Mycket blir lättare då.

 Men jag borde vara bättre på att förebygga sådana här situationer, jag vet ju egentligen vad jag skall undvika. Men ibland gör jag fel, det är oundvikligt. Till mitt försvar stod det inte på baksidan av pocketboken att den skulle var påträngande nära och påminna mig om min egen uppväxt och mitt gamla liv. Tröstar mig med att morgondagen kommer att bli bättre.

Det bor två Pashtuner på gården, där jag bor

Det är inte ofta jag får chansen att prata med andra i mitt hyreshusområde, det är därför jag gillar att hänga vid min odlingslott för där möter jag människor med fantastiska historier. Idag mötte jag två Pashtuner, när jag jobbade med att ta bort ogräset från min nya odlingslott. De var från Afghanistan och tillhörde folkgruppen Pashtuner, mannen berättade om sina odlingar hemma i Afghanistan och om sin morbror som odlar potatis med tomatplanta som näringsgivare till potatisknölarna. Förstå vad fascinerande det är! Massa potatisknölar i jorden och tomater att plocka ovan jorden. Han förklarade att tomatplantans rötter växer genom sättpotatisen och blasten på tomatplantan drar ner solenergi och vatten till sättpotatisen, som i sin tur producerar massa potatisknölar. Han skulle försöka odla på samma sätt här i Sverige och undrade om jag visste om det gick. Jag hade aldrig hört talas om det förrän nu, så tyvärr var jag inget vidare bollplank för honom. Det var ett fantastiskt intressant möte, som jag är mycket glad för. Imorgon skall vi träffas igen, de vill nämligen gärna bjuda mig på mat när de grillar med några släktingar och jag sa faktiskt ja till det! Ser fram emot att få ta del av nya spännande samtal och berättelser.

Faan sitter redan på väggen

Jag får ofta höra att jag inte skall "måla Faan på väggen" i betydelsen att inte ta ut det värsta i förväg. Men Faan sitter redan på väggen oberoende av vart jag befinner mig. När jag var liten var jag tvungen att ha ett förhållningssätt som gick ut på att jag skulle förekomma det värsta, parera det och komma levande ur det. Det har jag varit fullt upptagen av, hela mitt liv, det har präglat mig som människa. Och nu sitter Faaan där på väggen och lurar, eller kanske är det rent av på axeln Faan sitter. Min terapeut har utmanat mina tanke- och reaktions mönster i sex år nu. Och på många områden har hennes påverkan hjälpt mig att växa och förändra mitt sätt att tänka och reagera, men inte på punkten att måla upp det värsta. Jag är så himla talangfull på det, så inställd på att det skall gå åt helvete för mig, att mina tankar lever ett eget liv och jag låter mig dras ner i ångest träsket. Det ena kaos scenariot avlöser det andra och jag krymper som människa och blir oförmögen att se möjligheterna. Det är nämligen så ångesten påverkar mig, jag blir blockerad och slutar tänka. Målet med all min terapi är att jag ska erövra nya strategier för min hjärna och sluta ryggradsreagera efter gamla, inövade livsstrategier. Vilket i det här fallet skulle innebära att sluta skissa på det värsta, ta ut "hemskheter" i förväg innan de skett och att ta tag i bekymren när de kommer istället. Jag äger den insikten, men det är svårt att omsätta förändringen i verkligheten. Det kräver att jag kliver utanför min komfortzon, man vänjer sig nämligen med att leva med Faan på väggen och att vända sig emot det invanda mönstret kräver hårt arbete och stort mod. Jag har kommit en bit på vägen. Idag kan jag måla en snabb skiss, krisa lite över det ett tag och sedan släppa (det för ett tag). Så lite har jag snappat upp i terapin trots allt, men en hel del återstår tills jag kan säga att jag lever ett bekymmersfritt liv. Just nu skissar jag på vad hösten kommer att medföra och suckar inombords över min oförmåga att leva i nuet.

Trött ligger jag i soffan och sucktar efter mat

Jag är så slut i kroppen och i knoppen idag. Har varit nästan själv med hela barngruppen idag, hela dagen. Hade sällskap av kollegor vid frukosten och en halvtimme på eftermiddagen. Där emellan var jag själv. I kväll borde jag göra mycket men det blir färdig köpt mat och soffligg, för jag orkar inget annat. Kanske en film, troligtvis kommer jag bara att somna. Nu plingar mickron och det är dags för mat. Känner av den höga kvalitén på detta inlägg, väl värt att spara till eftervärlden...