Två sidor av kaos!

SL och Lillkanin har ett gemensamt- Båda skapar känslor inom mig av kaos!

Det är verkligen kaos i Stockholm

Det talas ofta om kaos så fort det snöar lite och Tunnelbarnan är lite sen. Men nu, när nästan hela tunnelbanesystemet ligger nere och tågen ovan jord är inställda, då är det verkligen kaos. Jag har dock fnyst lite och tänkt att folk får väl planera sina resor efter omständighetarna. Men efter att ha köat i evigheter och väntat i massa minusgrader, på bussar som kommer när dem känner för det, så är jag benägen att skriva egna kaosrubriker i Metro. Och det verkliga beviset på att det råder kaos i Stockholm fick jag i morse, då busschaffören som körde bussen bad Mig guida honom till Norsborg. Då är det verkligen kaos på riktigt och inte bara en rubrik i Metro. Jag kan dock tillägga att vi faktiskt kom fram till Norsborg, i tid till och med!

En vinterdag

 

Till skillnad från de flesta människor, så älskar jag fortfarande snön. Jag har helt enkelt inte fått nog än. Idag var en sådan där härlig snödag isande kallt, tätt snöfall och bitande vind. Perfekt för en innedag framför OS-sändningarna tänker du, jag tänker idag bara måste jag ut och åka i backen. Hittade inte stjärtlappen, så jag tog det jag hade hemma, det vill säga skärbrädan. Det var en hänförande vacker dag och det var kul att pulsa i snön. Pulsade upp på berget och åkte ner, lat som jag är. Nu väntar OS på TV, en pizza bit och en skön hemma dag.

Mörker kontra ljus

När jag söker svar brukar jag antingen googla eller gå till Wikipedia, ja ja ibland frågar jag vänner också. Men i alla fall, de sidorna är optimala att söka på för där finns svar, även på frågorna man inte har kommit på att ställa än. Idag har jag varit på ett första besök hos en sjukgymnast och det fick mig att fundera vidare på mörker och ljus. Sjukgymnasten är en härligt färgstark människa, så det var inte hon som förde mina tankar till mörker. Vi klickade faktiskt, även om just det uttrycket är kliché varning. Men vi pratade om min bakgrund och om varför jag har ont och det förde mina tankar till mörker och ljus, då och nu, ångest och frid. De olika perspektiven är bara olika sidor på mörker och ljus.

På Wikipedia står det att "Mörker är frånvaro eller brist på ljusstrålar" och på Google får man upp alltifrån "Lev i mörker, rädda jorden" till "Jag föddes in i det mörka och ångesten är min ledsagare" till "Totalt Jävla Mörker är ett politiskt hardcore/kängpunk/punk-band från Skellefteå". Mörker kan alltså se olika ut, utifrån hur man tittar och vilka erfarenheter man har med sig. Mitt mörker har varit ganska bottenlöst och ingen av bilderna ovan stämmer riktigt in. Men så här i efterhand, då mitt mörker har transformerats genom terapi till ganska hyfsat ljus, så hade det inte suttit fel om mörkret i mitt liv hade varit ett punk-band från Skellefteå.

Vad säger då webben om ljus? På Wikipedia står det att "Ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer", googlar man hittar man svar som att "Ljus är uppbyggt av små partiklar som är så kallat kvanta". Ljus verkar väldigt vetenskapligt och svårbegripligt. Kanske är det därför så många bara ser mörker och fokuserar på det istället för att se det ljusa och goda. Nyhetsvärlden är ett bra exempel på det. De frossar verkligen i eländet som sker i världen. Krig, rån, våldtäkter, mord är vardagsmat. Det spelar nästan ingen roll vilken dag man ser på nyheterna eller läser en dagstidning, de ser lika ut varje dag. Det onda och mörka verkar vara lätt att göra nyheter på. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur världen och rubrikerna skulle se ut, om alla gemensamt hjälpte till att uteslutande fokusera på det goda och ljusa istället? Jag har gjort ett sådant perspektiv byte och det förändrade mitt liv. Då jag började se ljuset mitt i det mörka, förändrades hela mitt liv. Det nya perspektivet påverkade hur jag såg på på mig själv och hur jag mådde, men också hur jag såg på andra och världen runt omkring.

Det ljusa och positiva har nämligen en enorm genomslagskraft och förmåga att förändra omständigheter på ett sätt som mörker aldrig kan. Mörker kan visserligen dra en person neråt in i depressioner och annat elände, men inget mörker kan övervinna ljusets suveränitet. Depressioner och mörker övervinns nämligen av ljus och godhet, medmänsklighet, vänskap, glädje, mediciner, mjuka nallar, fredagsmys, filmkvällar, skrattyoga, mörk choklad, vin, mascarpone/gorgonzola ost, åkerbärs sylt, lek och pulka åkande med mera. "Ty, ljuset lyser i mörkret och mörkret har icke fått makt därmed", så står det i en gammal bok som jag tror innehåller en hel del sanningar. Kanske kan världen bli annorlunda om du och jag hjälps åt att sätta det goda och ljusa i fokus. Jag har redan valt perspektiv, vilket perspektiv väljer du?

Bara lite roligt i sammanhanget...

Saxat från SVT Text;
Polsk återfallsförbrytare "fångad"
Irländsk polis trodde sig ha att göra
med en polsk återfallsförbrytare som
gjort sig skyldig till ett 50-tal
trafikförseelser.
Det konstiga var att den notoriske
Prawo Jazdy aldrig kunde ställas till
svars för sina försyndelser. Nu är
mysteriet löst. En vaken polis
klurade ut att Prawo Jazdy betyder
körkort på polska och inte är
innehavarens namn.

"Det är ganska pinsamt att upptäcka
att systemet har skapat Prawo Jazdy
som en person med över 50 identi-
teter", heter det i ett internt pm.

Ett inlägg av min kompis Brian

Okey det är Brian. Jag tänker skriva om murar. Jag vet mycke om murar. Murar är hårda och starka. Murar skiljer människor åt. Murar är starka försvar. En del murar är taggtrådsbeklädda. Andra murar har sönderslagna uppstickande vassa tomflaske glasbitar uppe på. En del murar är svåra att se. Murar byggs för att göra oss trygga. Murar byggs för att skydda människor. Ibland vet man inte vad man ska skyddas ifrån. Andra gånger är syftet tydligare. Murar byggs ofta av rädsla. Det finns skyddsmurar och fängelsemurar. Ibland är det svårt att skilja dom åt. Jag vet att murar kan rivas också. Berlinmuren revs och blev symbol för frihet istället för förtryck. Att riva murar är härligt. Att riva murar är att göra uppror. Att riva murar är festivalkänsla och folkjubel. Att riva murar är att skjuta skott i luften och vifta med flaggor. Att riva murar är frihet. Att riva murar kan ibland vara skräckinjagande. Ibland farligt. Det gäller särskilt dom där murarna som är svåra att se. Dom där murarna man bygger inuti för att skydda sej. Murarna som gör att man inte ser eller känner nåt längre. Murarna som stänger ute människor som vill hjälpa och bry sej. Att riva murar kan göra ont. Det är kanske därför det finns så många murar kvar i världen. Min mur var stark. Min mur var gjord av rädsla och ilska mot alla och hela världen. Jag byggde min mur för att skydda mej. Ibland visste jag inte mot vad men ofta var syftet tydligt. Jag byggde min mur för att stänga ute det onda och mörka. Men istället för att skydda mej mot det onda och mörka stängde muren ute mej från godhet och ljus. Det dumma med murar är att man stänger ute alla och inte bara dom dumma. Jag trodde min mur var stark och skulle stå för alltid. Jag hade fel. Jag konfronterades av tre såna där festglada mur-rivare. Dom sköt inte vilt omkring sej. Dom viftade inte med flaggor. Dom hade bara stark integritet och många ord. Dom slog sönder och plockade ner min mur bit för bit i min takt. Jag trodde hela tiden att jag var stark och modig bakom min mur. Det var först när muren var riven som jag förstod hur svag och rädd jag var. Men det var okey för dom som rev min mur var starkare än jag. Idag är jag stark och fri och lever utan murar för jag vet att det finns människor som skyddar mej om det behövs! Men för det mesta klarar jag mej fint på egen hand. För när murar rivs försvinner rädslan. När rädslan försvinner blir man stark och modig. När man är stark och modig kan man själv sätta gränser och skrika nej. När man kan skrika nej behövs inga murar mer. Man är fri.

Av: Brian

Terapi, minusgrader och ljuslykta

Det var en kall helg, det pendlade mellan -19 till -11 perfekt för inomhus terapi och ett utmärkt väder för snölek och ljuslyktor. Gjorde en ljuslykta av is och mindes barndomens snöfort på förskolan med ljuslyktor på toppen. Det var Rolle som byggde den med oss ungar och snöfortet hade allt man kunde önska sig: rutschkana, krypgångar, torn, mysiga rum och ljuslyktor på toppen som lyste i mörkret. Det var inte bättre förr, men en del grejer var inte så dumma. Nu i helgen blev det inget snöfort, men jag åkte lite snökana i alla fall. Ljuslyktan lämnade jag kvar ute, för att glimma i mörkret, som en liten påminnelse om att ljus alltid besegrar mörker. Det är en viktig påminnelse. Min terapeut och hennes man är ett verkligt ljus i mitt mörker och mitt liv är aldrig så ljust som när jag är hos dem.

Till mina läsare av det mognare slaget.

Det har kommit till min kännedom att mina läsare av det mognare slaget har svårt att läsa min blogg på grund av dess mörka bakgrund. För att tillmötesgå dessa mogna människors behov, har jag förändrat bloggens utseende och undrar således om bloggen är bättre så här eller är det så att ålderdomens mognad kräver större förändringar?

Livskunskap är att ha roligt varje dag!

Möten sker oftast mellan människor, men möten sker också mellan en böcker och dess läsare. Perspektiven förändras, själen blir berörd och själva livet får en ny innebörd.

Den 13 december 2009 satt jag på ett tåg mellan Eskilstuna och Flemingsberg och läste i tågtidning, för att få tiden att gå. Journalisten recenserade två nya pocketböcker, den ena boken skriven av en döende professor och jag tänkte att den skulle man läsa. Redan samma dag köpte jag mitt exemplar av boken på Pressbyrån vid stationen. Den boken, "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch, var ett perspektivförändrande möte för mig. Det finns vissa typer av böcker som man bara måste sträckläsa och "Den sista föreläsningen" är en sådan typ av bok. Boken berörde mig mer än något annat jag tidigare hade läst och jag kände ett omedelbart tvång att genast köpa boken till alla mina vänner. Förra årets julklapps inköp gick på 5 minuter och Åhléns blev av med samtliga exemplar av boken. (Vilket jag vänligen påpekade för kassörskan och bad henne ta in fler, så att andra också kunde ta del av boken. Var på hon svarade: "Nej, det finns fler i hyllan vi har precis fått in boken". -"Ja", svarade jag, "men jag vill köpa allihopa"! Hon gjorde genast en liten anteckning i sin beställningslista och sa: "men är den verkligen så bra?" Jag svarade tveklöst: "Ja!")

I videon nedan, hämtad från Youtube- håller professor Randy Pausch sin sista föreläsning på Garnegie Mellon Univeristy i Pittsburgh, USA. Föreläsningen heter "Really Achieving Your Childhood Dreams" och är inte det minsta sentimental, bara alldeles underbar. Jag kan lugnt konstatera att den inte heller har särskilt mycket gemensamt med någon annan föreläsning jag har varit med om.



Randy Pausch dog den 25 juli 2008 men hans livsglädje kommer att fortsätta inspirera andra långt, långt in i framtiden. Hoppas Du också blir berörd och får ett förändrat perspektiv på livet...