Bolagret har gått i graven

Idag har en av mina favorit design affärer gått i graven. Det var affärens sista konkurs utförsäljnings dag idag, 70% av original priset. Jag var där i måndags och rekade utbudet och beräknade riskerna, det vill säga hur stor sannolikhet är det att varorna jag vill ha är slut på lördag då det är 70% rea. På torsdagen köpte jag en lampa till hallen som jag ville ha och som det bara fanns två kvar av, för halva priset. Det var tur att jag gjorde det, för idag var den slut. Idag har jag handlat massa saker, det är inte klokt hur mycket nya saker jag har släpat hem. Det är bara två saker som jag känner blev lite felköp, en metall katt och en träribbgrej som jag inte vet vad det är. Men jag känner mig nöjd i övrigt.

Mina nya saker är: Halogen lampor för tio år framöver, med smarta hållare som passar vanliga lampor och kupor som döljer halogen lamporna. En sittpuff-pall i blått som jag har velat ha länge, men som har varit alldeles för dyr tills idag. Är väldigt glad för den! Två lådor att ha grejer i. En sänglampa och en bordslampa med skärm. Två blomkrukor till arbetsrummet. Två burkar målarfärg, lila och turkos. Tre fina halsband, presenter och till mig själv. En lampsladd. Kryddskyltar i plåt. Ett pennställ till arbetsrummet.Tre ljusstakar, kub formade i ljusrosa med mörkrosa plattor. Fyra klädpåsar till resväskan. Två hajkrokar till badrummet. En vas, som ersatte den som slogs sönder här om dagen. En ljuslykta. Blompinnar till balkongen. Fyra porslins hönor (till nästa påsk). En betongkroks ask. Ett hjärta till en speciell sak. En ljuslykta till julen. 21 st ljus i olika storlekar och färger. Metallblommor, till ett projekt jag har lite längre fram. 2 st plastkrukor till balkongodlingen. (Och så var det den där katten och träribbgrejen också). 2 st formar till betonggjutning (som jag ska göra i sommar om jag får tid). En fin glas kula. Allt för 1032 kr. Lite mycket pengar, men och andra sidan tjänade jag tusen lappar på denna shopping.

Flyttdag

Del 1 av 2 genomförd med hjälp av goda vänner av det bästa slaget. Sängen är flyttad sex-sju meter längre in i lägenheten, från ett rum till ett annat. Mycket återstår innan lägenheten är perfekt, troligtvis blir mitt hem aldrig helt perfekt, det har jag nämligen för lite pengar och karaktär för. Men jag strävar mot "Good Enough", med lite tur och mer hjälp av andra goda vänner skall det nog gå vägen. Det känns skönt att gå och lägga mig nu och kurera min utbrytande förkylning. På onsdag kommer nya sängen, känner mig redo för förändring nu (tror jag, eller så är det bara det gamla vanliga KBT-pratet med min hjärna igen). I morgon får jag försöka trotsa förkylningen och röja ur badkaret på allt skrot, som idag fann en lämplig plats där medan jag röjde för att mina vänner inte skulle få en chock när de kom för att hjälpa mig.

I väntans tider.

Jag går i väntans tider, jag skall nämligen få tillökning på torsdag, en till odlingslott! Ahh, jag är lycklig ända in i hjärtat. Min vaktmästare skall ge mig den efter jobbet, jag skall till och med ta ut en komp halvtimme för att ta emot odlingslotten. Det skall bli så roligt med mer odlingsyta, äntligen kan jag plantera ner en rotknöl rabarber. Jag älskar rabarber och har saknat möjligheten att ha egna rabarber.

Slöjdklubb

Har slöjdat med 15 barn i dag på Familjeäventyret i min kyrka idag. Det var väldigt roligt och barnen var fulla av kreativitet. Det började med att ett par coola killar gömde sig i ett angränsande rum, vi andra fick vänta ett tag på dem, men sedan kunde vi börja luffarslöjda. Avbitar-, platt- och rundtänger användes flitigt, det var lite svårt men det gick fint med lite hjälp. Sedan var lite svårt att välja färg på ståltråden, men när det var gjort var det bara att snurra på. Alla barn var jätte duktiga och fick ihop en krok i tid, för sedan var det tid för mat. Jag har haft en väldigt bra dag, om jag får konstatera det själv.

Tjuvlyssnat

Jag vet att det är fult att tjuvlyssna och dessutom skvallra om det, men idag hörde jag en sådan rolig sak att jag bara måste skriva ner det någon stans. Bloggen är ett bra ställe att sprida klokheter som uppkommit från en tjuvlyssning. En liten tjej på cirka fem år, sa till sin mamma i Ica kön idag: Jag vet vad en pajas är, det är en vanlig clown fast med tjockare ben! Det tyckte jag var roligt!

Ångest och elände och dessutom snöar det ute!

Ute vräker snön ner, det känns bara hur fel som helst. Men kanske passar det med snö, en dag som denna. Idag sitter jag på en buss bort från staden jag bor i. Jag skall köpa säng idag, tillsammans med min terapeut. För det är nämligen så här, att sängar väcker den mest obehagliga ångesten hos mig. Jag blir livrädd bara jag går igenom en sängavdelning på ett möbelvaruhus. Och idag skall jag alltså inte bara titta på en säng, jag måste ju också provligga den för att kunna köpa den. Vill helst undvika hela grejen och fly undan, det är ju ofta i teorin det enklast sättet att hantera ångest på, men min kropp behöver en bättre säng än den loftsäng jag har nu. Jag försöker intala mig själv att jag kommer att överleva, ett litet försök att KBT-övertala min hjärna att sängar inte är farliga. Min erfarenhet säger ju något annat, i sängar händer det farliga saker. Eller rättare sagt, i sängar gjorde onda människor farliga saker mot mig och min kropp när jag fortfarande var fast i mina föräldrars trafficing nätverk. Nu är ju allt annorlunda, jag är fri och håller ju på att återerövra makten över mitt eget liv. Kanske är en ny säng ytterligare en pusselbit mot ett friare och ett mer helt liv. Det är synd att det väcker så mycket rädsla och ångest bara. Det är inte bara det att sängar känns farliga utan det är också en känsla av att jag inte får vara snäll mot min kropp och köpa saker som är bra för mig. Det triggar liksom ångesten det där att vara snäll mot kroppen. Jag gillar ju inte min kropp. Den är bara äcklig och jobbig, eller det är så jag känner. Inte alltid, men just nu känns det så fast egentligen tror jag det handlar om att jag skall köpa säng idag. Mina förövare och sängar och min kropp är så intimt sammanflätade med varandra och så mycket äckel känslor att det är svårt att ställa sig utanför och bena ut vad som är vad. Om en timme skall jag köpa säng och jag fattar inte hur jag skall klara av det, men på något sätt vet jag att jag kommer att klara av det- för det gör jag alltid. Och jag är ju inte ensam, jag har ju min terapeut med mig och hon sviker mig aldrig. Tillsammans kommer vi att ta oss över alla hinder, det är jag trygg med och hennes man kommer att se till att priset på sängen blir hanterlig för mig också. Jag har ju pengarna på kontot, men det är ju det här med att jag inte får kosta på mig något som är bra för mig och det är han så bra på att prata omkull. Han är den bästa KBT terapin man kan få när det kommer till ekonomi och pengar. Det är så nyttigt för mig att ta in hans perspektiv i de frågorna. Det här kommer att bli bra eller KBT pratar jag bara med min hjärna nu? Det återstår att se.

Jag är redo för att möta våren

Vår shopping

Varför jag inte tänker stiga upp tidigare än vad jag måste.

Nu när sommartiden har invaderat vår del av världen igen, känner jag ett behov av att få bearbeta detta trauma och vilket sammanhang kan vara bättre än här på bloggen. På Internet hittade jag argument för "att stiga upp tidigare på morgonen, frivilligt", det finns fullt av galningar ute på nätet, en varning är på sin plats. 

Möt dagen: "Att kliva upp och möta en underbar ny dag är just det, underbart. Ett förslag är att skapa en morgon ritual som inkluderar att tacka för dina välsignelser."  Jag tänker att det kan man väl göra fast man inte stiger upp tidigare än man måste, för så många välsignelser har jag inte att jag inte hinner med det mellan tandborstningen och påklädningen. Och skulle det vara så att välsignelserna börjar hagla över mig, har jag 15 minuter på tunnelbanan samt 10 minuters promenad till jobbet till mitt förfogande för tacksägelsen. Inget argument som biter på mig alltså, jag kan lugnt sova vidare på morgonen.

Fantastisk start: "Ett alternativ är att ha en förnyande morgon ritual varje morgon, man får så mycket gjort innan 08:00 och när alla andra kommer till jobben har han redan kommit igång. Det finns inget bättre sätt att starta din dag än att vakna tidigt enligt många." Jag tänker att jag inte vill  hinna med så mycket innan mitt jobb, för om man börjar senast 7.30 som jag gör och skall vakna långt innan jag måste åka till jobbet, måste jag ju vakna innan 5.00. Det kan inte vara bra och skulle jag mot all förmodan göra det och åka tidigare till jobbet, så skulle det bara leda till att jag skulle få jobba gratis fram till 7.30 när jag börjar mitt schema. Alltså är det bättre för mig att få sova vidare på morgonen tills väckarklockan ringer 6.30, "Fantastisk start" är inget argument som biter på mig, med andra ord.

Stillhet: "Inga skrikande barn, inga bebisar som gråter, inga bilar, ingen tv som lever om. Dom tidiga morgontimmarna är så fridfulla, så tysta. Det här är mångas favorittid på dygnet. Njut av den här tiden, tiden för dig själv, när du kan tänka, när du kan läsa, när du kan andas." Eftersom jag alltid, oberoende av tiden, vaknar ensam, är skrikande barn inga problem, inte bebisar heller, eftersom jag inte har körkort bekymrar bilar mig inte heller och Tv:n kan jag styra själv. Nä, jag sover vidare, "Stillhet" är inget argument som biter på mig. Dessutom är jag övertygad om att jag inte tänker bättre för att jag stiger upp tidigare och andas gör man även efter klockan 10.00.

Soluppgång: "Människor som vaknar sent missar en av naturens största under, upprepad varenda dag – solens uppgång. Visst är det härligt hur dagen långsamt blir ljusare, när det midnattsblåa blir till ljusare blå, när de briljanta färgerna börjar sippra in över himlen, när naturen är målad i fantastiska färger. Det är under den här tiden på morgonen som man ska passa på att ta sin joggingrunda, och kolla upp i himlen medan man springer och säga till världen: Vilken underbar dag!" Själv föredrar jag att kolla in solnedgångens under, upprepad varje kväll då solen har varit framme. Det passar min rytm mycket bättre och jogga (nää, så galen är jag inte än, trots diverse diagnoser från psykiatrin). Jag tänker lugnt sova vidare på morgonkvisten.

Frukost: "Kliv upp tidigt så har du faktiskt tid för frukost. Det är ett av dom viktigaste målen på dagen har man hört sen barnsben. Utan frukost går din kropp på ångor tills du är så hungrig vid lunch att du äter vad som helst, desto fetare och sockrigare desto bättre. Men ät frukost och du är mätt till senare. Dessutom är det så mycket mer rogivande att äta frukost medan man läser tidningen och dricker kaffe istället för att slänga i sig något på vägen till jobbet, eller vid skrivbordet". Eller så kan man skaffa ett jobb som mitt, som börjar dagen med att jag får äta frukost på betald arbetstid! Två flugor i en smäll. Och de dagar jag är ledig, vad hindrar mig från att äta frukost klockan 10.00? Inget. Nää, jag sover vidare på morgonen, "Frukost argumentet" biter inte på mig.

Träna: "Man kan såklart träna andra tider på dygnet, men även fast det också är mycket givande att träna efter jobbet, är risken större att något annat kommer i vägen så man måste ställa in träningen. Morgonträning blir nästan aldrig inställd". I mitt fall är sannolikheten betydligt större att en morgonträning blir inställd, än en planerad eftermiddagsträning (om man nu prompt måste träna). Jag föredrar sovmorgon, framför träning, så är det.

Produktivitet: "Morgontimmarna, för mig och många andra, är dom mest produktiva timmarna på dagen, när det inte finns några störningsmoment, innan man kollar mailen eller annat. Eftersom jag får så mycket gjort på morgonen så kan jag när aftonen närmar sig spendera den med mina nära och kära". Det här argumentet är lätt för mig att avfärda, det finns alltid tid för vänner, mailen kan vänta. Ingen anledning att stiga upp tidigare för att läsa mailen, vilken dum idé.

Tid för mål: "Har du några mål? Du borde ha det. Och det finns ingen bättre tid att se över dom och planera för dom och jobba mot dom än det första du gör på morgonen. Du borde ha ett mål som du vill nå den här veckan. Och varje morgon borde du bestämma vilket steg du kan ta idag som för dig närmare det målet. Sen om möjligt, gör den saken det första du gör på morgonen." Det här är faktiskt ett argument jag kan köpa rakt av, att sätta upp mål för veckan eller dagen är väldigt bra. Det skapar struktur och ökar förutsättningarna för att saker och ting faktiskt blir gjorda. Men vem säger att man skapar bättre planer tidigt på morgonen än vid tio tiden? Jag tror på att sova tills man vaknar när man är ledig och inte har något särskilt inplanerat. Det tänker jag fortsätta med.

Pendla: "Ingen gillar rusningstid, förutom oljebolagen. Åker du tidigt till jobbet så är trafiken mycket lättare, du kommer till jobbet snabbare och sparar tid. Ännu bättre, cykla till jobbet!(Eller jobba hemifrån?)" Eftersom jag åker ett utmärkt kommunalt färdmedel till mitt jobb, slipper jag rusingstrafik varje morgon. Cykla till jobbet? Nej tack. Jobba hemifrån, låter dock lockande, undra om jag kan få den förmånen inskriven i min nya tjänstebeskrivning nästa termin? Kanske kan barnen på min förskola skapa i Ateljén under min ledning via Skype?

Möten: "Det är mycket lättare att hinna till dom där tidiga mötena i tid om du kliver upp tidigt. Att komma sent skickar en dålig signal till personen du ska träffa. Att dyka upp tidigt kommer imponera på dem. Ett plus är att du också får tid att förbereda dig". Jag är inte så mycket för att imponera på folk, men kommer heller inte för sent till mina möten trots att jag sover så länge jag kan på morgonen. Så jag känner inget behov att ändra mina sovvanor på grund av morgon möten.

Jag hittar helt enkelt inga argument för att stiga upp tidigare än jag måste. Det känns befriande. Sommartiden är något nödvändigt ont, jag får acceptera att den snor en timme av min skönhetssömn, en gång per år. Det kommer jag att överleva, men att frivilligt vakna flera timmar tidigare varje morgon det är helt galet fel. Det kan inte vara bra för någon!

Mitt hemliga slöjd projekt

Halsbandshängare

Jag är färdig med mitt hemliga slöjd projekt nu. Jag har täljt en halsbandshängare till en av mina bästa vänner. Jag vet att hon önskade sig en, för under en pysselkväll fick hon lov att låna sin dotters till de halsband hon fixade i ordning. Den är gjord av en gren från min terapeuts bokträd och plattan är från deras nedsågade en träd. Den var verkligen rolig att göra. Borrmaskin fick jag låna av min goda väns man och jag förstår inte hur jag har klarat mig utan borrmaskin. Det var ju jätte roligt att borra, nu står det borrmaskin på min önskelista efter slöjdhästen och bandsågen. Plattan slipade jag med min nya elektriska hörnslipmaskin, den var också rolig att jobba med, sedan fin slipade jag plattan också med vanligt sandpapper. När plattan torkade sprack den och när jag googlade så visade det sig att plattor alltid spricker, men sprickan gick att såga bort så det gjorde inget. Sist av allt målade jag den vit med allmogefärg.

Ett möte på tunnelbanan som fascinerade mig.

Lämnade min förort idag och tog tunnelbanan in till stan. Jag skulle på bio och se Mission Impossible, med en mycket god vän, vars fru ratat filmen. Själv säger jag ju aldrig nej till en action film. Any way, jag satt mitt emot en person som läste en bok och detta fångade mitt intresse. Jag var bara tvungen att prata med henne, trots att det nästan är förbjudet om man inte känner personen i fråga, sådan är kulturen på tunnelbanan. Det är bara tiggare,  alkohol- eller drogpåverkade personer samt en hel del andra udda personer som korsar den outalade gränsen. Bokläserskan satt och läste en bok som jag själv har i min bokhylla, nämligen Drakens Återkomst en fantasy roman av Robert Jordan. Det är ju inte helt oväntat att möta någon som läser den fantastiska fantasy serien på tunnelbanan, det som var ovanligt i det här fallet var hennes ålder. Damen var nämligen 86 år gammal och det var det som väckte min nyfikenhet. Jag var bara tvungen att få veta hur det kom sig att hon läste denna fantastiska fantasy roman. Hon berättade att hon hade fått låna den av sitt barnbarn, för hon ville så gärna följa med i ungdomsvärlden och förstå vad ungdomarna pratade om. Hon berättade dock att det var svårt att identifiera sig med den där fantasy världen, hennes vänninor och hon brukar bara dricka stillsamt te och inte slåss och härja som de gör i boken. Det är mycket slagsmål i de där böckerna förstår du sa hon med eftertryck. Och jag förstår, jag läser själv böckerna med stor behållning. Det är alltid glädjande att stöta på likasinnade och att en 86 åring läser fantasy romaner är hoppfullt.