Trädgårdsterapi

Odlingslotten maj 2011

Är sjuk i halsfluss och livet känns inte på topp idag. Febern är mindre än igår och jag kräks inte och det är ju skönt. Men jag gillar inte att känna mig svag och ynklig. Men det är bara en sjukdom och jag har överlevt mycket värre saker. Fick rådet av en god vän att ta en promenad till odlingslotten och njuta av det fina vädret, så det gjorde jag. Passade också på att plantera ut mina två tomatplantor som jag fick av en vän i påskas. Men sedan tog krafterna slut och nu vilar jag åter i min gamla kära soffa och njuter av solen utanför mitt fönster och måsarnas skriande.

Nytt hus

Våren är här, eller rättare sagt försommaren. I min hall springer en liten kanin som längtar ut till gräset, fågelkvittret och solen. Idag har jag fått hjälp av en god vän med att bygga en ny bur. Den skall målas innan det är tid för en liten kanin att flytta in och jag ska bygga en hylla för maten också, men annars är den i stort sätt färdig. Min lillkanin kommer att få en härlig sommar i sin nya bur. Men innan hon får flytta in måste hon in en sväng till Zoo affären på klo manikyr. Är mycket tacksam för vänner som kan hjälpa mig med saker som jag själv inte förmår fixa.

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 9

Idag var det den stora redovisningsdagen. Det var spännande och intressant att se vad alla kursdeltagare hade jobbat med i sina olika grupper. När kursen startade och jag först hörde talas om  kursmomentet; grupparbete stoppade jag hela grejen i mitt ångestfack i hjärnan och tänkte ja, ja det är se'n någon gång. Sedan kom den där dagen som var "se'n någon gång" och obehaget som jag trodde skulle komma, kom aldrig. Återigen hade jag oroat mig i onödan och målat fan på väggen som min kära terapeut brukar tycka att jag är så duktig på. Min grupp var helt fantastisk, jag är så glad att jag fick vara en del av den (och mycket tacksam till min hemslöjdskonsulent, som satte ihop gruppen). Grupparbetet har faktiskt varit det allra roligaste på hela kursen, det trodde jag aldrig. Det var oerhört givande att möta andra pedagoger, prata slöjd med dem och sätta ihop ett slöjdklubbs program. Det var en fantastisk upplevelse och vi blev väldigt inspirerade, så inspirerade att tiden på kursen inte räckte till så vi träffades en förmiddag över ett fika på Slussen. Redovisningen var också kul att hålla i. Vi hade ett bra program och upplägg och jag kände mig stolt över oss som grupp, men också över att få vara en del av allas redovisningar. Idag lärde jag mig att knyta fiskeknutar, kryddors goda egenskaper, att tid kan mätas på olika sätt, hur man gör en vävram av naturmaterial och att man kan bygga drakar av bara tidningspapper. Vilken spännande dag det blev, vad mycket vi lärde oss och vad kul vi hade.

Vackra saker gör mig glad.

Våra vackra blommor utanför hyreshuset, där vi bor!

En unik gåva

Jag har fått en unik gåva, nej det är inte senaste modellen av platt tv, jag har fått träffa en person. Att jag på egen hand gick med på att träffa en okänd människa är ett mirakel, eftersom okända människor är min största ångest triggerpunkt och vanligtvis undviker jag allt sådant. Men den här gången fick jag förfrågan så där i all hast på Facebook som en parentes till en annan förfrågan och jag svarade liksom väldigt flytande att ja visst kan jag väl träffa henne om det passar. Men det var ju för flera månader sedan och sådant kan ju inte jag komma ihåg. Så rätt som det var kom det ett sms i veckan till mig, hon är här nu när kan du träffa henne? Jag kände varken igen namnet på personen jag skulle träffa, telefon numret smset kom från eller någon som heter Kristina med K. Min första tanke var att någon hade skickat fel, för sms hamnar ju lätt på villovägar så jag ignorerade det. Senare samma dag slog jag på datorn och gick in på Facebook och då klarnade bilden, jag känner ju visst en Kristina med K och jag hade ju lovat i förbifarten att träffa hennes vän. Hur som helst, jag fick ett till sms och det svarade jag på och senare samma dag träffade jag Kristinas vän. Och det är det mötet som jag betraktar som en unik gåva.

Kvinnan jag träffade ute på en balkong en solig dag i förorten där jag bor, var äldre än mig och hade mer livserfarenhet än mig, men vi delade erfarenheten av att vara överlevare av sexuella övergrepp. Hon delade min verklighet, hon kunde förstå min värld och visste hur det kan vara att vara dissociativ, dessutom var hon kristen som jag. Jag är inte bortskämd på det området, jag har väldigt få kristna vänner som vågar sätta sig in i den världen och prata om de frågorna. Det var så bra för mig att få prata med någon om mitt liv, mina minnen, min ångest, mina frågor, min rädsla och tvivel på Gud med någon som förstod på riktigt vad det var jag försökte sätta ord på. Så jag har det här mötet bevarat i mitt hjärta och jag vårdar minnet av samtalet som en skatt. Jag är mycket tacksam för att Kristina med K inte glömde bort att sammanföra oss, för hade det hängt på mig hade jag glömt bort det och då hade jag missat en fantastisk människa och ett otroligt viktigt samtal om livet. Väldigt glad för att min vän, gav mig sin vän, som gåva till mig.

Städningens fem S

Städning är något som väldigt många tycker är otroligt tråkigt och ett nödvändigt ont (det ligger otroligt mycket sanning i detta påstående). Men på Internet är det någon som anser att städningen inte behöver vara en börda, om man vet hur man städar effektivt och har rätt hjälpmedel (det står nu helt klart för mig att nätet är fullt av galningar och att man måste vara försiktig när man är ute på Internet och Googlar). Samma källa har tagit fram en "mall" för hur man städar effektivt och skriver: "Oavsett vad du städar, lägenhet, förråd, garage eller annat finns det några städtips som kan vara extra bra att ha i huvudet, Städningens fem S" :

1. Sortera
Arkivera och märk upp sådant du ska spara, exempelvis garantier och bankpapper.
2. Spara
Hit hör saker med högt affektionsvärde liksom papper som du måste spara. Även de saker som du använder regelbundet.
3. Släng
Saker som inte är hela eller som bara sparats för att kanske användas igen skall slängas. Kläder du inte använt på ett år kommer du inte använda igen!
4. Skänk
Hela kläder som inte kommer att användas samt gamla möbler kan du ge bort, antingen till vänner och bekanta eller till någon hjälporganisation.
5. Sälj
Saker som du tror kan ge lite pengar kan du försöka sälja via exempelvis Tradera eller Blocket. Om ingen är intresserad skänker du istället bort sakerna.

Jag hänger med på punkterna 1-4, men undrar vem som vill köpa min hink med dammtussar? Skall ta tag i punkt 1-3 nu och se om jag kan ta mig igenom bråtet, i det som kallas lägenhet.

Ps. Så här i efterhand vill jag lägga till en punkt, baserat på min egen erfarenhet:

 6. Smärta

I min iver att vara ordentlig och ta hand om mig själv, ramlade jag ner från min loftsäng och rammade bokhyllan, innan jag slog i golvet. Jag känner att jag finns och är färgglad lite varstans på kroppen. Varje dag medför livserfarenhet som sagt, men det var tur att jag inte hunnit städa så mycket, jag är säker på att dammråttorna dämpade fallet lite. Ds.

Resan till ön

Resan till ön skulle kunna vara titeln på en roman, men jag tänkte bara skriva lite om en skön helg. Jag åkte iväg från förorten där jag bor, till Nynäshamn och Gotlandsbåten. Jag tillbringade helgen med goda vänner i ett stenhus på Gotland. Det var en väldigt trevlig helg på alla sätt och vis, men väldigt kall och blåsig. Värmen inomhus var det också lite si och så med, det varierade från +19 grader i köket till +9,6 grader i sovrummet. Men med värme madrass och en bra sovsäck klarar man det mesta om man är i glada vänners sällskap. Det var en helg med vårblommor och fågelskådning, mat och skratt, filmer och fika stunder. Majbrasa hann vi också med. En fantastisk brasa hade de i plutt byn som vi besökte och de behövde ingen bensin för att tända den. Brasan var varm och sprakande och hade vacker siluett. Det märkligaste av allt var att när man hade firat vårens intåg färdigt, luktade man inte rök. Inte det minsta. En unik upplevelse. Sångkör hade de också eller de delade ut sångblad till alla som ville vara med och sjunga. Det kan ju bli lite hur som helst men det var stämmor och rena toner rakt igenom. Är djupt imponerad och de hade fullkorns bröd till korven, för det är inget riktigt majfirande utan korv. Hur skulle det se ut?

2011 års majbrasa, Gotland

Vårfint i odlingslotten

Kryddgården

Rosen, blommor och jordgubbar

Vänner

Jag skulle kunna vara väldigt ensam, om det inte vore för min vänner. Det är många år sedan jag gjorde valet att bryta helt med min ursprungsfamilj. Ibland känns det ensamt och tomt. Inte i betydelsen att jag ångrar mitt val och vill ha tillbaka dem i mitt liv. Så är det inte. Det är mer som en sorg över att jag inte fick den uppväxt och barndom jag hade rätt till. Som jag var värd. Idag är min ursprungsfamilj oviktig för mig, jag har byggt upp en ny tillhörighet. För i grunden handlar inte sorgen om ursprung utan om tillhörighet. Stor helger och högtider, sätter tillhörigheten på prov. Det ligger där och skaver i mitt inre, vill gärna trigga fram ångestkänslor och hopplöshetskänslor. Men jag behöver inte falla in i gamla känslor och gamla tankemönster längre. Jag har skapat en ny verklighet åt mig själv, jag behöver inte längre förhålla mig till mitt ursprung. Snart ligger påsken bakom mig, en högtid som brukar locka fram de mest fasansfulla minnen och mina sämsta sidor. I år är det inte så. Jag har omgett mig med vänner, som fyllt alla tomrum i mitt inre. Efter att ha surfat runt på forum som jag är med i och engagerad i, har jag insett hur bra jag har det. Så många får vara ensamma i vardagen, under högtider och födelsedagar. Det är orättvist. Jag har tur, en sådan ensamhet behöver jag aldrig uppleva. Jag har gott om vänner, nära och lagom ytliga, familjära och kära. Jag behöver aldrig fira ensam. Det är jag så tacksam för. Det liv jag har idag och de sammanhang jag tillhör, är så mycket bättre än någonting jag någonsin upplevde, när jag var fast i min ursprungsfamiljs klor. Att jag fick hjälp att ta mig därifrån har räddat mitt liv och nu känner jag verkligen att livet är helt okey. Jag dippar förstås fortfarande ibland, klagar och gnäller högljutt, men då brukar min terapeut och mina vänner, ta ner mig på jorden igen rätt snabbt. Och jag ser att det var förut jag var ensam, ensam med allt hemskt som de gjorde mot mig. Nu är jag aldrig mera ensam. Jag har det bra.

Första skörden

Första skörden från odlingslotten.