Long Drive, dag 8

Idag var det en resdag igen, min chaufför körde mig från Reno till Salt Lake City, en resa som skulle ta 9 timmar i maxfart. Vi körde inte maxfart hela resan, ni skall snart få höra varför. Mitt jobb som GPS läsare var mycket hårt under den här delen av vår resa, efter 720 km skulle min chaufför hålla till höger. Men vi såg fina vyer längs vägen och undvek nätt och jämt bensin stopp. Vi körde på rött och med lysande bensinlampa i 90 km, eftersom motorvägen vi körde på bara bestod av saltöken och diverse små amerikansk hålor utan service. Men efter att ha tillkallat alla tillgängliga högre makter dök det till sist upp en bensinmack 35 km före GPSens hänvisning. Tack och lov, stämningen i bilen höjdes markant och den tidigare tystnaden förbyttes till suckar av lättnad och skojfriska skämt. Min chaufför körde mycket bensinsnålt dessa sista 90 km för att vi skulle klara oss fram till macken, han var mycket duktig på detta. Det blev en lång dag i bilen, vi startade kl. 9.00 och var framme kl. 20.00, så vi hann i stort sätt bara med en middag och en dålig film på TV innan vi somnade.

Reno-Virgina City-Lake Tahoe-Tahoe Meadows, dag 7

Virgina City- vilda western nostalgi

Taho lake- fantastiskt vacket och ett härligt badställe

Tahoe Meadows- Snö är alltid härligt och vackra vyer var det gott om där.

Muir Woods, dag 6

Förra gången jag reste i USA ville jag väldigt gärna se Redwood skogarna, men då fanns det inte tid för det. Så jag blev väldigt glad över att i dag få ströva runt i skogen och uppleva den vackra natur som var där. bland alla höga träd kände man sig rätt lite, men vilken fantastisk upplevelse det var. Resten av dagen spenderade vi på ett shoppingcentrum med 120 butiker. Jätte roligt att shoppa kläder här i USA, de är hjälpsamma, det är lätt att hitta rätt storlek och det är billigt. Kan man ha det bättre? Kvällen och (stora delar av natten) spenderade vi i bilen körandes mot vårt nästa stopp kasino staden Reno, med sina billiga hotell, så till och med sådana ekonomi resande turister som oss har råd att bo fyrstjärnigt.

San Fransisco, dag 5

Vårt första stopp i San Fransisco var på en gammal spansk missionsstation, St. Clara som numer ligger i ett universitet område. Fantastiskt fina blommor och planteringar och rosorna doftade underbart.

Vi åkte vidare till ett väldigt viktigt garage, mitt ute i ett helt vanligt bostadsområde. Det här garaget är så välkänt att det står om det i guideböcker världen runt, det var där Hewlett-Packard startade. Aha, säger ni, dom! Dem var/är, har jag lärt mig, grundbulten för utvecklingen i Silicon Vally.

Jag har sett "The Rock" och "Flykten från Alcatraz", så för mig var det verkligen en upplevelse att äntligen få resa till ön och uppleva Alcatraz från insidan. Fängelseön är i dag ett naturreservat. Den guidade turen där var fantastisk och väldigt intressant. Det var en mycket trevlig eftermiddag, men aj vad solen brände oss under båtturen.

Långa flygresan, dag 4

Vi hann med ett kort återbesök i The High Line Park innan vi tog flyget till Dallas, för att därifrån flyga vidare till San José, San Fransisco. En helt tokig lång flygdag, det var så skönt när den var över. Men resan gick bra och väskorna kom som de skulle. Sedan skyndade vi vidare för att hämta ut bilen och med hjälp av vår GPS hittade vi snabbt vårt förbokade hotell och sängen var väldigt skön att somna i.

New york, dag 3

New York från ovan

Idag var vi upp i Empire State Building, vi tog inte trapporna utan hissen upp till 102 våningen. Dagen innan hade New York visat upp sin disigaste sida, men idag sken solen över New York och sikten var ganska god. Makalösa vyer och kul att se allt utifrån ett fågelperspektiv. Efter husfasaderna begav vi oss till Broadway för att hämta ut våra biljetter till musikalen om Spindelmannen. Lunchen intogs på Sparro, en pizzabit och fruktsallad. 

Vi tog en färja och åkte en tur för att beskåda New York Ladyn, Frihetsgudinnan, som ju är ett måste när man är i New York. En tur till China Town hann vi också med innan vi promenerade till hotellet för en snabb dusch innan kvällens höjdpunkt, musikalen på Bradway.

Musikalen var spektakulär och häftig, både i dekor och cirkusfighter i luften, musiken var häftig, det var helt enkelt en bra föreställning rakt igenom. Ett litet missöde hände dock mitt under luft fighten mellan Spindelmannen och Superskurken, de lyckades trassla in sig i dekoren och det blev ett avbrott som skådespelarna gjorde det bästa av så det var underhållande det med. Min kropp kände av tidsskillnaden mellan Sverige och USA och jag har nog aldrig haft så svårt att hålla mig vaken klockan åtta på kvällen som under föreställningen, men jag somnade inte. Är mycket stolt över det. 

New york, dag 2

Idag vaknade kroppen enligt svensk tid, längtar efter att hjärnan och kroppen skall gå efter samma tid. Vaknade alltså tidigt, 03.34 men startade inte dagen förrän långt senare. Långt och långt, klockan 04.23 startade jag igång datorn och surfade runt för att fördriva tiden.

Vid sex tiden duschade vi och sedan gav vi oss iväg på frukost jakt. Men först besökte vi Ground Zero och promenerade runt lite. (Åt en fullkorns bagel med bacon och vändstekt ägg och en örtkryddad potatisplätta. Låter mastigt och man stod sig länge). Efter frukosten åkte vi till ett vackert designat museum och promenerade runt i Central Park. Och sedan resans höjdpunkt nr 1 i ordningen, köpet av min nya kamera Nikon D5100. Klantade mig lite och drog på mig en garantisedel som kostade mig en del. Det är väl inte hela världen intalar jag mig själv, livet går vidare som man brukar säga. Men ändå, det känns och solkar lyckoruset en aning. Men det är bara att skaka av sig, det var ett misstag och det är väl inte fel att ha en garanti i tre år på en kamera som jag kommer att älska länge, länge. I kväll väntar fyrverkerier på oss och vi skall ut och fira Amerikanernas nationaldag.

4 Juli 2011

Resdagen, den första etappen på USA resan

Ja, idag är alltså den stora resdagen. Klockan 11.15 lyfter planet om det avgår enligt tidtabell. Jag vaknade 05.54, lite för tidigt för min smak. Antar att det kan klassificeras som resfeber och mitt resesällskap kräktes i natt, vi får se hur det här går. Så här i efterhand hade kanske avreseskydd varit en cool grej att ha? Men kan verkligen en lite släng av eventuell magsjuka stoppa erfarna resenärer som oss, ja det återstår att se.

x- antal timmar senare...Landat på JFK, New York

Mitt ressällskap mår bra igen och flygresan gick jättebra. Vi hade turen att få uppgraderad status på våra flygbiljetter vid incheckningen, bättre benutrymme, bättre mat och bättre hörlurar. Vi hade tur och plötsligt känner jag att vår resa började rätt bra trots allt. Vi passerad tullen smärtfritt och fick våra väskor och sedan var vi helt jättevarma. Långbyxor, tröja och jeansjacka var inte rätt kläder i ett väldigt varmt och fuktigt NEW york. Vi bor på Hotell Jane i en liten skrubb, tack och lov inredd med luftkonditionering, platt TV och trådlöst Internet. Men vill jag öppna min resväska får jag gå ut i korridoren. Kvällen spenderade vi i en park som är byggd på ett gammalt rälsområde uppe i luften bara några kvarter bort. Vi åt vår väldigt goda mango sorbe med skedar som vi efter mycket möda fick gratis på ett café. En vädigt bra första dag.

Odlingslotten trivs i värmen

Det växer och knakar i odlingslotten

Det är tur att något trivs i den förskräckliga värmen, växterna i min odlingslott har växt något alldeles väldigt under dessa soliga dagar som gått. Potatisblasten hann bli 50 cm höga i vanlig ordning innan jag fick dit jord att kupa den med, men det funkade förra året så jag hoppas på samma resultat i år. Rosen knoppar till sig nu, när bladlössen slutat ansätta den så hårt. Anemonerna blommar för fullt, jordgubbarna mognar, rotgrönsakerna växer och tomat plantorna blommar. Det känns lite tråkigt att resa bort och lämna odlingslotten nu. Men jag har ju duktiga inneboende tjejer som har lovat att vattna den lite medan jag är borta, så jag hoppas på riklig skörd i augusti.

Transformation 2011-från ryggsäck till resväska

Förra året hade vi en konferens i vår kyrka som hette Transformation 2010, jag deltog inte alls men målet för konferensen var att människor skulle få möta Gud, förändra sina liv och bli mer lika Jesus. Egentligen är det snudd på hädelse att jämföra mitt liv och det jag går igenom just nu med vad folk fick möta på konferensen, men eftersom jag inte har någon skam i kroppen gör jag jämförelsen i alla fall.

Det hände något i mig när jag gick från att vara ryggsäcks turist, till att bli resväske turist. Det känns inte helt rätt. Jag känner mig gammal (och det är för tidigt för att vara en 40 års kris så det måste ha ett samband med väskbytet.) Jag kan förstå det praktiska med att släpa runt på en resväska med hjul framför att kånka runt på en ryggsäck:
1. Man får i mer grejer (man kan ha med sig två par skor utan problem)
2. När man bränner sig på ryggen och får vattenblåsor, så gör det inte hysteriskt ont att bära runt på packningen.
3. Man kan hålla betydligt bättre ordning på sakerna.
4. Kläderna blir inte lika skrynkliga.
5. Man kan shoppa mera, eftersom man faktiskt har utrymmer över i väskan.

Allt ser ju bra ut på pappret, men jag blev helt transformerad så fort jag började packa i den där resväskan. När jag fortfarande var ryggsäcks turisten packade jag Kamera, 7 t-shirts, 3 shorts, 1 par långbyxor, 7 underkläder, 1 varm tröja, 1 liten handduk, 1 lång kjol för kyrkobesök i fromma katolska/ortodoxa kyrkor, nessesär och medicinpåse. Det var allt. Nu, när jag blivit resväsketypen har jag istället packat 10 söta blusar, 2 par långbyxor, 3 kjolar, 1 varm tröja, 1 jacka, regnställ, paraply, 1 par skor, Bibel, böcker, teckningsgrejer, handduk (den största), medicinpåse, nessesär, sminkväska, div kablar, DVD filmer, dator, Ipod, kamera,Yoga och Pilates skivorna till träning, min rosa yogamatta. (Jag har till och med växlat pengar i förväg). Man får ner hur mycket saker som helst i en resväska jämfört med en ryggsäck på 40 liter. Och  vad hände med min bekväma t-shirts lock? Fem veckor i USA iklädd blusar och smink, ni ser också mitt förfall va? Antingen är den här transformationen ett tecken på att jag plötsligt klivit över vuxensträcket, fått den där för tidiga 40 årskrisen, blivit fåfäng eller bara skvatt galen. Jag lutar åt skvatt galen. Men när jag fyller 40 vill jag tracka i Grand Canyon med en liten rygga och bo på vandrarhemmet längst ner i ravinen.