Slöjdhandledareutbildning, kursdag 10

Idag var det avslutning på slöjdcirkus utbildningen. Sista gången med gänget. Vi var ett väldigt bra gäng människor och utbildningen var rolig och inspirerande. Idag gjorde vi lite olika saker, endel gjorde färdigt sin korg och vi andra kunde välja olika saker att göra. Vi kunde göra pappersblommor (det var inte min grej), kronor i gräs slöjd, tälja stämplar och trycka vimplar. Dagen avslutades med att vi dukade upp till fest och gjorde en utställning med allt som vi hade gjort under kursens gång. Under hela kursen har vi varit väldigt bra på att fika och ha bordsgemenskap och idag var inget undantag. Vi hade vetelängder, sockerkaka, jordgubbar, smörgåsar, skorpor och hallonmarmelad. Det blev en fantastisk fest, men lite sorglig också för jag kommer att sakna alla fantastiska människor.

Det finns många godbitar att komma ihåg från utbildningen: Slöjdkonsulenternas inspirerande entusiasm över hemslöjd och slöjdande (de satte slöjd på agendan i mitt liv och det kommer jag bära med mig hela livet), jag lärde mig se att slöjd inte behöver vara komplicerat utan finns överallt i vardagen, att sätta rätt ord på barnens skapande/slöjdande och lyfta fram och medvetande göra skapandeprocessen. Och grupparbetet under fördjupningsdelen av kursen bär jag med mig i mitt hjärta. Det var en höjdar upplevelse. Min grupp var så himla bra och jag är så glad att jag fick vara en del av den och uppleva detta fantastiska. Det var oerhört givande och inspirerande att samtala med andra pedagoger om slöjd och skapande. Vi hade så roligt. De olika redovisningarna är förövrigt en skatt att ösa ur.

Nu är jag inte bara förskollärare utan slöjdcirkuspedagog också, jag suger på den karamellen ett slag och ler. Känner hur bra mitt liv är och hur fel mina parenteser hade, då de sa att jag aldrig kunde bli något. Den insikten är hur cool som helst!

Vilodag på Kåfalla

Fotopromenad på Kåfalla

Har trotsat sjukdomen och sått frön idag

Idag har jag sått alla frön i min odlingslott, det var knappt att jag orkade det. Sjukdomen tar ut sin rätt och gör mig väldigt orkeslös, även om medicinen verkar och sakta gör mig friskare för varje dag som går. Nu gäller det bara att komma ihåg att vattna varje dag och så hoppas jag på skörd i augusti när jag kommer hem från min USA resa. Fast det är klart, jag har ju fått lära mig av en tant på gården att man inte kan odla tomater i odlingslotten, de växer bara i hinkar med hål i. Jag tror dock att mina tomat plantor har större förutsättningar att överleva i odlingslotten, medan jag är i USA än i en hink på balkongen. Är hur som helst väldigt tacksam för plantorna som jag har fått av en vän på en traditionell påskfest tidigare i år.

Spadens resa i tiden

För två veckor sedan stannades jag utanför min port, av en dam som kunde mycket dålig svenska men väldigt bra spanska. Synd bara att min egen språkkunskap i spanska är lika med noll, men med hjälp av enstaka ord på svenska och mycket kroppsspråk blev vi till sist överrens om att det var min spade hon ville låna. Jag skulle få tillbaka den dagen efter.

Tiden gick...

Min spade är hemma igen. Känns mycket bra. Den spansk talande damen var mycket glad och pratsam när hon kom idag och lämnade igen spaden, två veckor efter avtalad tid. Är glad att hon var glad och glad för att jag återigen kan använda min spade inför kommande frösådd. 

Missade festen men fick fina blommor

Trädgårdsterapi

Odlingslotten maj 2011

Är sjuk i halsfluss och livet känns inte på topp idag. Febern är mindre än igår och jag kräks inte och det är ju skönt. Men jag gillar inte att känna mig svag och ynklig. Men det är bara en sjukdom och jag har överlevt mycket värre saker. Fick rådet av en god vän att ta en promenad till odlingslotten och njuta av det fina vädret, så det gjorde jag. Passade också på att plantera ut mina två tomatplantor som jag fick av en vän i påskas. Men sedan tog krafterna slut och nu vilar jag åter i min gamla kära soffa och njuter av solen utanför mitt fönster och måsarnas skriande.

Nytt hus

Våren är här, eller rättare sagt försommaren. I min hall springer en liten kanin som längtar ut till gräset, fågelkvittret och solen. Idag har jag fått hjälp av en god vän med att bygga en ny bur. Den skall målas innan det är tid för en liten kanin att flytta in och jag ska bygga en hylla för maten också, men annars är den i stort sätt färdig. Min lillkanin kommer att få en härlig sommar i sin nya bur. Men innan hon får flytta in måste hon in en sväng till Zoo affären på klo manikyr. Är mycket tacksam för vänner som kan hjälpa mig med saker som jag själv inte förmår fixa.

Slöjdhandledareutbildning, kursdag 9

Idag var det den stora redovisningsdagen. Det var spännande och intressant att se vad alla kursdeltagare hade jobbat med i sina olika grupper. När kursen startade och jag först hörde talas om  kursmomentet; grupparbete stoppade jag hela grejen i mitt ångestfack i hjärnan och tänkte ja, ja det är se'n någon gång. Sedan kom den där dagen som var "se'n någon gång" och obehaget som jag trodde skulle komma, kom aldrig. Återigen hade jag oroat mig i onödan och målat fan på väggen som min kära terapeut brukar tycka att jag är så duktig på. Min grupp var helt fantastisk, jag är så glad att jag fick vara en del av den (och mycket tacksam till min hemslöjdskonsulent, som satte ihop gruppen). Grupparbetet har faktiskt varit det allra roligaste på hela kursen, det trodde jag aldrig. Det var oerhört givande att möta andra pedagoger, prata slöjd med dem och sätta ihop ett slöjdklubbs program. Det var en fantastisk upplevelse och vi blev väldigt inspirerade, så inspirerade att tiden på kursen inte räckte till så vi träffades en förmiddag över ett fika på Slussen. Redovisningen var också kul att hålla i. Vi hade ett bra program och upplägg och jag kände mig stolt över oss som grupp, men också över att få vara en del av allas redovisningar. Idag lärde jag mig att knyta fiskeknutar, kryddors goda egenskaper, att tid kan mätas på olika sätt, hur man gör en vävram av naturmaterial och att man kan bygga drakar av bara tidningspapper. Vilken spännande dag det blev, vad mycket vi lärde oss och vad kul vi hade.

Vackra saker gör mig glad.

Våra vackra blommor utanför hyreshuset, där vi bor!

En unik gåva

Jag har fått en unik gåva, nej det är inte senaste modellen av platt tv, jag har fått träffa en person. Att jag på egen hand gick med på att träffa en okänd människa är ett mirakel, eftersom okända människor är min största ångest triggerpunkt och vanligtvis undviker jag allt sådant. Men den här gången fick jag förfrågan så där i all hast på Facebook som en parentes till en annan förfrågan och jag svarade liksom väldigt flytande att ja visst kan jag väl träffa henne om det passar. Men det var ju för flera månader sedan och sådant kan ju inte jag komma ihåg. Så rätt som det var kom det ett sms i veckan till mig, hon är här nu när kan du träffa henne? Jag kände varken igen namnet på personen jag skulle träffa, telefon numret smset kom från eller någon som heter Kristina med K. Min första tanke var att någon hade skickat fel, för sms hamnar ju lätt på villovägar så jag ignorerade det. Senare samma dag slog jag på datorn och gick in på Facebook och då klarnade bilden, jag känner ju visst en Kristina med K och jag hade ju lovat i förbifarten att träffa hennes vän. Hur som helst, jag fick ett till sms och det svarade jag på och senare samma dag träffade jag Kristinas vän. Och det är det mötet som jag betraktar som en unik gåva.

Kvinnan jag träffade ute på en balkong en solig dag i förorten där jag bor, var äldre än mig och hade mer livserfarenhet än mig, men vi delade erfarenheten av att vara överlevare av sexuella övergrepp. Hon delade min verklighet, hon kunde förstå min värld och visste hur det kan vara att vara dissociativ, dessutom var hon kristen som jag. Jag är inte bortskämd på det området, jag har väldigt få kristna vänner som vågar sätta sig in i den världen och prata om de frågorna. Det var så bra för mig att få prata med någon om mitt liv, mina minnen, min ångest, mina frågor, min rädsla och tvivel på Gud med någon som förstod på riktigt vad det var jag försökte sätta ord på. Så jag har det här mötet bevarat i mitt hjärta och jag vårdar minnet av samtalet som en skatt. Jag är mycket tacksam för att Kristina med K inte glömde bort att sammanföra oss, för hade det hängt på mig hade jag glömt bort det och då hade jag missat en fantastisk människa och ett otroligt viktigt samtal om livet. Väldigt glad för att min vän, gav mig sin vän, som gåva till mig.