Fredrick-Buffalo drive, dag 25

Vi började vår färd mot Buffalo med att köra i rakt motsatt håll, för vi ville köra genom Amish området i Lancaster och titta lite där först samt se kärnkraftverket på Three mile Island. 

(Harrisburgolyckan betecknar det haveri som kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg, Pennsylvania drabbades av den 28 mars 1979. Orsaken till olyckan var en feltolkning av tillståndet i primärkretsen. Man hann vidta flera åtgärder som förvärrade situationen och ledde till partiell härdsmälta, innan man förstod vad som hänt och kunde återställa kylningen av härden). 

Jag gillade Amish byn bäst och deras fantastiska tygbutik och Quiltmuseeum. De hade allt där, även alla dessa saker jag inte visste att jag behövde. Jag köpte en gummiring till min sy hörna för undertrådarna och en bok om quiltning som jag inte kunde motstå. Undra bara när jag skall få tid att sitta och quilta i höst? Men det kanske går att klämma in mellan TV tablåerna, i mitt ytterst begränsade TV utbud som SVT, Kunskapskanalen, TV4 och Barnkanalen bjuder på.

Sedan satt vi i bilen i 8 timmar, stannade och åt lite på vägen och sängplats fick motel 6 stå för i Buffalo. Vi var framme 22.18 precis i tid för våra TV serier vi har börjat följa.

Washington, dag 24

Det mesta i Washington var avspärrat idag så vi såg det mesta utifrån, i värmen. Sol och +37 grader i skuggan, förvånadsvärt lite skugga by the way. Varför bygga promenadstigar utan skuggande träd? Dumt! Jag lider väldigt av värmen och av lite av kylan som min chafför vill ha i bilen, börjar längta hem till normala temperaturer och kvalmig tunnelbana. Men middagen på Oliv Garden är jag väldigt nöjd med, super gott och trevligt.

Morgantown och Hapers Ferry, dag 23

Vi kom ju till Morgantown enbart för deras spårbils taxi, men de körde ju inte på söndagar så vi var ju tvungen att stanna en natt till. Så efter frukosten på mondag motgon tog vi jeepen ner till Morgantown och gick direkt till spårbils taxin. Betalade 50 cent och åkte banan runt. Fick bra valuta på pengarna.

Sen styrde min chafför bilen mot Harpers Ferry. Vi promenerade ner till Lower town längs en vacker stig genom skogen och trotsade värmen. Många trappsteg var det och sedan promenerade man vid en grönskande kanal av det grönare slaget. Ett mysigt ställe som hade sin storhets tid långt innan jag var född.

Chestnut Ridge Church /Appalacherna, dag 22

Chestnut Ridge Church 

Vi var på en väldigt bra gudstjänst i en kyrka som behövde hjälp av sheriffer för att lotsa in och ut folk från gudstjänsterna. Då är man många besökare. Efter kyrkan åkte vi runt i Appalacherna och vår GPS svek oss och tappade bort vägen mitt i och efter ett tag försvann vägen i riktiga livet också.

Appalacherna var grönare och lummigare än vad jag hade föreställt mig och jag förvånades av detta. Har läst för mycket tecknade indian seriealbum som barn, som påstod sig utspelas i klippiga Appalacherna.

Sandusky-Morgantown drive, dag 21

En ny lång dag i bilen, men på vägen till Morgantown hann vi med att titta på vattnet som vi inte kunde bada i på grund av åskväder (och för att vi bara hittade till färjeterminalens hamn). Hittade ett fallfärdigt och ruckligt hus att fotografera istället, nästan lika kul som att bada. Men bara nästan.

Cedar Point, Sandusky, dag 20

 Vi har i dag varit på Cedar Point med sjukt höga berg och dal banor och jag har åkt fler än jag ville. Mitt ressällskap är vansinnigt förtjust i sådana saker. Vårt besök fick dock avbrytas efter sju timmar eftersom parken drabbades av två åskoväder i rad, så alla åk attraktioner fick stänga. En av oss är mer ledsen för det än den andra. Jag kan inte låta bli att känna mig nära döden hela tiden när jag åker berg och dal banor, mitt nervsystem är inte gjort för sådana saker. Men jag var inte lika livrädd som jag brukar vara, trodde bara en gång att jag inte skulle överleva och att åkturen aldrig skulle ta slut. Träbanor är inte min grej, men alla vatten grejer är det! Tyvärr fick jag hålla till godo med vatten karusellerna för något bad hanns inte med idag, som den ursprungliga tanken var. Kom hem till hotellet och möttes av rubrikerna från terrordåden i Norge, kontrasten blev så stor, från Ceder Points tjo och stimm till det kaos och skrik som måste ha hörts från ungdomarna på Utøya. Så hemskt, så meningslöst.

Shopping dag/Chicago-Sandusky Drive, dag 19

Finns inte så mycket att säga om dagen förutom att Shopping är roligt och billigt här i landet, samt att jag nu per definition är vuxen då jag äntligen har köpt mig en riktig plånbok. Jag vet åtminstone en person i min bekantskapskrets som ritar ett kors i sitt tak i samma stund som hon får reda på detta. Körningen gick bra och vi var inte i närheten av att åka fast för fortkörning (mest troligt berodde det på att vi inte såg skymten av någon polisbil). Bor på ett trevligt Motel 6 i närheten av sjön tror vi i alla fall, det var ganska så mörkt när vi kom fram. (Troligtvis var shoppingen lite för rolig, vilket försenade oss en aning). Middagen intogs på Wendy´s som egentligen hade stängt sin servering men lät oss äta inne på restaurangen i alla fall.

Chicago, dag 18

Andersonville

+37 grader, Chicago visade upp sig från sin varma sida idag. Att vistas utomhus var som att gå omkring i ett ständigt hårföns blåsande. Väldigt varmt med andra ord. Vi besökte svensk staden Andersonvill och svensk/amerikanska museet om America fararnde svenskar. Vi suktade lite efter en påse bilar i butiken, men stålsatte oss. Vi åt lunch på en persisk restaurang och det var gott.

Akvarie- och Naturhistoriskt museeum

Vi hade ju vårt Chicago pass och då måste man ju utnyttja alla kuponger, så vi pressade in två mycket trevliga museumbesök, men så otroligt varmt det var att gå dit från tunnelbanan. Det gick knappt och sulorna i skona var heta en lång stund inne på museerna, som lyckligtvis var väldigt luftkonditionerade. Sedan fick vi lite bråttom, vi skulle åka jätte länge på tunnelbanan, för att hämta bilen, för att åka till Willow Creek på Gudstjänst.

Egentligen hade vi behövt en dusch, men det fanns det ingen tid till. Vi kom fram prick i tid, men så tog det 7 minuter att gå till samlingsalen. Fantastisk upplevelse att sjunga lovsång där, till otroligt bra musik och lovsångsledare. Mäktigt! Predikan var det inget fel på heller och den var föredömligt kort, så vi hann med en middag på Chilis, innan det var läggdags. (Men vi fick leta efter bilen på den enorma bilparkeringen först, innan vi kunde åka iväg till restaurangen med hjälp av GPSen, det är en fördel om man kommer ihåg var man ställde bilen om man skall hitta den på en parkering med flera hundra bilar.)

Chicago, dag 17

Den stora turist dagen. Vi köpte ett Chicago pass och sparade 50%, men det medförde ett väldigt turistande.  Vi besökte två skyskrapor och gillade utsikten, trots det mulna vädret och så var vi på konstmuseet i fyra timmar. Något jag har drömt om till och från, sedan jag var i USA sist och upplevelsen pratades sönder av "vi-har-inte-sett-varandra-på-typ-evigheter" prat av delar av mitt ressällskap och deras bekanta. Vi var också tvungna att besöka spärrvaktskuren från filmen "Medan vi sov". Kul!Det var ett varmt Chicago vi turistade i, men det skulle bli varmare. Mina fötter och ben värkte efter allt spring i stan. Jag shoppade en Chicago munktröja och känner mig glad för det..

Minneapolis-Chicago, dag 16

Dagen började på The mall of America, mitt ressällskap roade sig med snurrande hemskheter, jag strövade mest runt och letade efter the restroom. Magen ville inte riktigt funka på förmiddagen. Efter lunch/frukost mådde jag bättre men avstod från karusellåkandet som mitt ressällskap återvände till. Jag tog en stillsammare väg och besökte akvariet och saknade min kamera hela tiden, fick hålla till godo med mobilkameran. Inte riktigt samma sak som Nikon 5100. Sedan satt vi i bilen hela dagen igen och nu är vi framme i Chicago, innan solen gick ner till och med. I morgon är en annan dag.