Min Helena

När jag vaknat upp från sorgen efter min goda vän, kan jag se hur mycket hon har betytt för mig genom åren vi känt varandra. Vilken tomhet hon lämnade efter sig. Hennes och min livstråd korsade varandras, för att hon skulle rädda mitt liv. Det är så det känns för mig. Det är sorg och glädje bakom de orden. Helena älskade mig mycket, alltid och rakt igenom, vi var bästa sortens vänner! Det sägs att ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för en vän. Hon gav inte "sitt liv" bokstavligt för att rädda mig, men hon räddade mig. Hennes mod gjorde att jag idag kan ha ett rikt liv, fritt från övergrepp. Vi gjorde det tillsammans, Helena och jag. Nu är hon borta, jag får aldrig höra hennes röst igen annat än som en viskning i mitt hjärta. Det är där hon bor nu. Det var rätt att lämna det verkliga livet nu, sa hon. Vi grät båda två! Det gör ont att ta farväl av vänner man tycker om, även då det är rätt på alla sätt och vis!

Jag kommer alltid (om jag inte blir alltför dement) att minnas min Helena, den bästa vän jag haft! Jag har kvar alla minnen, skrivna uppmuntrande ord, hennes och mina favorit filmer och saker som påminner om allt som var Helena. En dag så gör det inte ont längre, jag vet det för jag har varit med förut. Det kommer bli bra det här. "Det jag vet" som Helena skulle ha sagt! Men just nu är det mest gråt jag känner, sorg efter en vän som gått vidare och lever kvar i mitt inre. Tack Helena för åren vi fick ihop, för all hjälp Du gav mig och för Ditt mod som gav mig styrkan att leva!

Fjärdlång, dag 3

Eftersom min fot gjorde väldigt ont redan på morgonen när jag vaknade, bestämde jag mig för att ta den tidiga båten hem. Packade ihop när solen hade torkat tältet från nattens regn, solade lite och haltade iväg till båtkajen. Lite för ivrig att komma hem, skulle det visa sig. Av bara farten bordade jag en betydligt tidigare båt än vad jag hade tänkt och slutdestinationen var också helt fel, under rådande buss strejk. Men Waxholmsbolaget var schyssta nog att släppa av mig på Örnö, där min rätta båt skulle passera 1,5 timme senare. Fick alltså två öar till priset av 1, inte illa av ett misstag. Men utan stukad fot och slaget ben hade vistelsen på Örnö varit mer njutbar förstås. Klockan 18.00 var jag hemma i betongförorten igen. Borta bäst, men hemma good enough!

Fjärdlång, dag 2

Dag två började bra med sol och blå himmel. Efter att ha kört ut myrorna och flyttat tältet, packade jag min ryggsäck och begav mig ut på vandring. Jag valde den blå naturstigen, som ledde till badklipporna. Inte så mycket för att jag hade tänkt bada i det iskalla havet, utan för att jag gillar hav och vågor.

Mitt i skogen, mitt emellan tältet och havet, ramlade jag och stukade foten och slog i det andra benet i klipp-stenarna. (Dessutom bet myror mig, medan jag försökte sköta om mina oplanerade skador). Haltade mig fram mot det svalkande havet för att kyla ned svullnaden av ledbandet som jag stukade i fallet. Det verkade framgångsrikt och svullnade blev inte så farlig. Tyvärr dödade kylan i havet inte riktigt smärtan i foten. Men efter en stunds picknick och bokläsning på klippan, i takt med att det blev hotfullt mulet på himlen bestämde jag mig för att bege mig tillbaka, ifall att det skulle bli regn. Det var en smärtsam vandring, men jag tog mig ner till tältet igen. Lagade lunch av nyplockade kantareller och pasta carbonara.

Till kvällen slog vädret om och det blev en fin solnedgång som jag kunde njuta av utan att behöva gå så långt på foten.

Fjärdlång, dag 1

Det var lite motigt att stiga upp klockan 07.00 på en ledig dag, men går båten mot Fjärdlång klockan 08.45 från Strömkajen måste jag ta tunnelbanan 07.51. Men det är det värt för att ta sig ut i skärgården! Vem kan motstå en skärgårdstripp när himlen är blå och solen skiner?

Väl framme på Fjärdlång efter en närmare tre timmars lång och lika fantastisk båttur, gällde det att hitta en tältplats. Det var så glest med tältare att det var riktigt svårt att hitta vart campingplatsen låg, när jag väl hade hittat den kunde jag välja och vraka.. Men som en god vän skrev på tidslinjen på Facebook, så var det en campingplats som "inger ett visst mått av rekreation i avskildhet" och kan man egentligen ha det bättre: jag, mitt tält, fågelskri och havet nästan helt för mig själv? (Fast på morgonen när jag vaknade hade jag fått ovälkommet besök i mitt tält, en koloni svartmyror hade vaknat till liv och invaderat golvmattan i absiden. De kördes omedelbart ut och tältet flyttades hundra meter bort, ihop om att dessa kryp inte skulle hitta tillbaka).

Och så var det ju midsommar också, med traditionellt firande runt stången och tillsammns med små grodor och enerisnår.

Sista Gudstjänsten i Elim

Pampig lovsång, kyrkan full med folk precis som det skall vara. Nu är sista gudstjänsten i Elimkyrkan firad, sorgligt och roligt på samma gång. Tråkigt att lämna byggnaden där så mycker roligt har skett , men roligt att snart få flytta in i Folkkungakyrkan där nya äventyr skall komma till.

Lillkanin på sommarbete.

Efter mycket om och men, har Lillkanin fått flytta ut på sommarbete en månad senare än vanligt. Hon brukar få flytta ut i början av maj, men våren har ju varit så kall i år så hon fick vänta lite på det goda. Sedan skulle ju klona klippas också och det kan man bara göra mellan 10-15.30 måndag till lördag. Eftersom jag jobbar till fyra varje dag så har det blivit svårt att få till detta med kloklippning och på helgerna har jag varit bortrest. Men skam den som ger sig, den 8 juni fick jag en lucka i mitt gedigna schema. Bokade in en tid klockan 10.00, men när jag kom med mitt vilddjur till kanin, så klippte de inte klor förrän klockan 13.00. Suck, de kunde ju ha kläckt ur sig det när jag ringde och gjorde upp tiden. Men efter några timmar i reseburen återvände jag med kaninen till zoo och fick klorna klippta. Lillkanin skuttade motvilligt ut ur reseburen och skuttade rakt in i buren och där stannade hon kvar. Kortet på Lillkanin togs en vecka senare.

Odlingslotten blommar sommarfint

Prag dag 4

Sista dagen i Prag var mulen och regnig. Vi skulle besöka Prags Internationella baptistkyrka för att vara med på deras gudstjänst innan vi skulle ta flyget tillbaka till Sverige. Det var en väldigt trevlig upplevelse, med fantastisk lovsång och trevlig gemenskap. Kul. Resan hem gick bra, fast flyget blev en timme försenat vid starten, lite av tiden flögs in under resan och vi blev inte så sena. Anders hämtade oss och det var skönt att åka bil hem. 

Prag dag 3

Kulturfestival på torget var dagens höjdpunkt. Köpte luffarslöjds arbeten (två halsband) och chips på pinne. Det var roligt. Fin dans och härlig musik. Ett besök på Karlsbron och klocktitt hör till när man är i Prag och det pressade även vi in på vår resa. Eftermiddagen spenderades med att åka tillbaka till förorten där jag köpte keramikfatet, för jag hade upptäckt att det var flisor borta från fatet och jag hatar trasiga saker. Så ett byte var tvunget att få till, köpte ett orage fat i stället och så plockade jag på mig en mugg med fat också. Man kan ju aldrig få för många udda koppar med fat?! Mer shopping hanns med också, på Prags hemslöjdsbutik. Traditionsenligt målade påskägg, pärlor och en tvål som doftade apelsin köpte jag. 

Prag dag 2

Efter frukostbuffén på hotellet begav jag mig tillsammans med Tant Elisabet till en berömd leksaksaffär på andra sidan floden. Den stod omnämnd i guideboken som en sevärdhet och skulle ha ett stort utbud av lokala leksaker. I mitt huvud, såg jag en mycket stor butik framför mig, vet inte varför eftersom det i guideboken faktiskt stod att det skulle vara en liten butik. Vi höll på att missa den helt, för den var verkligen liten och obetydlig från utsidan. Insidan på butiken hade leksaker från golv till tak och det var en ganska imponerande syn. Köpte en speldosa, Elisabet shoppade desto mer. Efter leksaksbutiken hittade jag en trevlig hantverksbutik, med emaljkost. Den var trevlig, köpte ett roligt emalj halsband (en katt i tre delar). Sedan åkte vi spårvagn, bara för att se mer av Prag. Klev av när vi såg en butik med barnkläder. I samma stadsdel fanns en trevlig keramikbutik. Köpte ett trevligt rött fat där. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Lämnade av dagens shoppingskörd och åt lunch på en restaurang i närheten av hotellet. Soppa till förrätt och lasagne till varmrätt. Hyfsat gott det med, inte det godaste jag har ätit i livet men mättande. Efter lunchen begav vi oss till en marknad och strosade runt där tills vi blev trötta och regnet drog in över oss, då tog vi fika paus. På väg tillbaka till hotellet tog vi fel spårvagn, klev av på fel ställe och irrade runt på inte den närmsta vägen till hotellet, så när vi väl var hemma igen var det skönt att krypa ner i sängen och se film på datorn, "En oväntad vänskap". Till middag åt vi romchoklad (och lite till)...