Montly Makers augustiutmaning: Textil

Min kollega på bästa jobbet tog med mig på afterwork craftivist och ölprovning på spritmuseet, (själv höll jag mig till rabarber musten). Solen sken och stämningen var på topp. Det var ett kul event som drog mycket folk och lite oväntat var det ju att kombinera ölprovning med hantverk. Det var Slöjd Stockholm som kom på den lysande idén och anordnade kvällen ihop med museet. En väldigt mysig kväll blev det och mitt sällskap var ju det allra bästa, dessutom var det kul att få brodera fritt. Uppgiften för kvällen var att brodera ett slagord, jag valde det djupaste slagord jag kunde komma på: "Mer lek åt folket!" Jag kan se det framför mig på ett plakat under en 1:a maj demonstration...

Mitt nästa projekt under Montly Makers utmaningen var tänkt att bli ett dekorationsbroderat hundhuvud, men det blev helt plötsligt en kudde istället. Broderade fritt utan någon direkt plan eller mönster. Kudden sydde jag ihop på symaskinen och sydde sedan langettstygn för hand runt kanten och gjorde tofsar till hörnorna. Jag gillar min nya kudde jättemycket och den var kul att brodera.

Måluppfyllning juni-augusti

Ekonomi:
- Jag vill leva ett rikt liv, unna mig saker utifrån mina ekonomiska förutsättningar. Spara ihop pengar till en resa/år, en vardagsrumsmatta, täljknivar och kreativa kurser.

• Jag hade bra med pengar under de här månaderna. Det har varit mycket ekonomiskt fördelaktigt att vara utan kontokort i 75 dagar. Man sparar mycket pengar när man inte kan impulsköpa grejer, så det var kanske det bästa som kunde hända mig. Goda vänner och en kollega har lånat ut/växlat in elektroniska pengar till kontanter så jag har inte behövt svälta som tur var. Turerna kring kontokortet har varit frustrerande och en källa till ilska, men nu gläder jag mig åt att ha ett fungerande kort igen.
• Jag har inte ökat mitt kapitalsparande till 3000 kr/månad den här månaden heller, det är något jag bör göra framöver. En vacker dag styr jag mina steg mot banken.
• Eftersom jag inte hade något kontokort under resan till Portugal och Spanien, så shoppade jag säkert inte lika mycket som jag hade gjort annars. Mitt resesällskap fick betala allt...he, he, he...Nej då så illa var det inte. Jag förde över alla mina sparpengar till honom och han tog ut kontanter åt mig på plats. Vi förde kassabok och skall göra upp slutbetalningarna när alla hotellräkningar kommit. Det är då jag upptäcker om semesterbudgeten höll...
• Har slutat nojja över restskatten, shit happens!
• Den här månaden har jag betalat glaskursen som börjar igen den 31 augusti och så har jag anmält mig till en keramikkurs. Jag har beställt en cykelvagn, Cycargo. Jag tror den kommer att underlätta mitt liv (iallafall matinköpen). Måste bara ta cykeln till cykeldoktorn och byta bakhjulet.
• Jag har inte köpt tyg till drapperi i arbetsrum, vardagsrumsgardiner och sideboard, pga. övriga investeringar som jag gjort. Jag har heller inte köpt verktyg till träslöjden. Man kan undra när andra investeringar skall klinga bort, så att jag investerar mina pengar på sådant som är planerat.

Jobbet:

-Jag har sänkt min ambition utan att bli en dålig pedagog, det har faktiskt gott ganska bra.

• Jag har försökt styra upp planeringen på jobbet efter den nya ordningen och försökt få alla delaktiga i arbetssättet. Det går bra även om jag inte är helt duktig på att leda.

Kroppen:

- Jag behöver sänka min stressnivå i kroppen och hjälpa kroppen slappna av, jag skulle må bra av att gå ner i vikt.

• Hålla en jämn dygnsrytm hela veckan, hela året. Detta är jag riktigt dålig på. Behöver verkligen prioritera detta område.
• Inte ta med mig jobbet hem eller in i relationer. Det har jag klarat halvbra så här långt. En del saker oroar mig och det solkar fritiden.
• Minska sockerintaget, fortfarande inte stor framgång där. Har väl inte gått så där superbra.
• Badar i Mälaren och promenerar en del, men jag måste bli bättre på att röra mig. Astman ställer till med problem. Jag har svårt att andas, vet inte varför den blivit sämre?! Att träna regelbundet, det målet har jag verkligen inte rott i land än. Jag är inte särskilt engagerad i att åstadskomma en förändring på det området, men jag behöver göra det, för jag är värd det. Fortsätter dock Friluftswalka med min vän Tea. Är så tacksam för det. Ren glädje är ordet!

• Själen:

- Jag mår bra!

• Jag är lite nedstämd i min grundnivå, men vem är inte det så här års?! Av olika anledningar är jag speciellt låg just nu, kanske mest för att arvsskiftet aldrig blir klart. Just nu är det mitt fel. Jag vet inte hur jag skall göra? Vill bli utköpt från en stuga som jag inte vill ha, men jag vet inte hur man gör.
• Mitt sekretessskydd kommer troligen att dras in. Jag lämnade in mina "åsikter" till beslutet i tid, men det finns egentligen inget hopp om att skatteverket skall ändra sitt beslut. Det får bli som det blir, jag har gjort allt jag kunnat- mer kan jag inte göra.
• Har bara campat på Bredängscamping i år. Nästa år vill jag campa mer. Jag mår bra av att vistas i naturen.

Fritid:

- Fortsätter avsätta "egentid" i almanackan varje vecka, helig tid för roliga saker som är bra för mig och som jag tycker om.  

• Monthly Makers är projekt jag gillar att lägga ner tid på. Under juni månad var temat mönster och mitt verktyg blev pennor och tryck, under juli var temat rymden och eftersom jag var på resande fot då fick mitt bidrag bli ett foto från flygplanet. Augustis tema var textil, jag sydde en kudde med en hund på och deltog på afterwork crafterism och sydde slagordet: " Mer lek åt folket!".

Vänner

-Vänskapsrelationer är viktiga att vårda och förtjänar en egen rubrik.

• Mitt mål är att lära känna en ny person under året och utveckla den relationen. Vi har umgåtts både planerat och spontant, det känns roligt.
• Jag har också fördjupat kollegiala relationer, det är givande både på en professionell nivå och på en privat nivå. Jag får ut mycket av våra samtal, reflektioner och allmänt häng och flams.
• Jag har genomfört årets resa tillsammans med min vän, det gick bra och vi fick se fantastiska byar och städer i norra Spanien och Portugal.

Miljö:

-Återvinning och hållbarhet.

• Äta mer ekologiskt och bara köpa ekologiskt kött. Jag har ätit god mat, speciellt under resan. Tapas, kyckling i citronsås och anka med äppel- och blåbärssås förgyllde resan. Den Ekologiska hamburgaren var också helt grym! Eftersom resan var så lång har jag inte lagat så mycket mat själv, utan njutit av restaurangmat.

• Återvinna mer, rensa och skänka bort saker i större utsträckning. Jag är skitdålig på det, vill rensa och göra mig av med saker, men just nu svämmar mitt hem över av alla dessa "bra att ha saker".
• Jag har övergått till miljömärkta rengöringsmedel, när de gamla flaskorna har tagit slut har jag övergått till miljövänliga produkter. Just nu är Gysinge linsåpa min favorit, fungerar till allt.
• Jag har skaffat diskpropp till sköljvattnet, är numer mycket sparsam med vattnet.

Mistral, allas fina katt, har somnat in...

Idag förlorade världen en av de största. Jag älskade henne som bara en människa kan älska en liten spinnande katt. Mistral var en katt utöver det vanliga. Hon var unik. Hon älskade tillbaka. Hon var aldrig så kelig som när hon kände att jag inte mådde bra. När ångesten bankade och hopplösheten härjade i min själ, då hoppade hon alltid upp på min mage och trampade med sina tassar och lät mig klappa henne så länge jag ville. När kvällen kom brukade Mistral ta en sväng förbi mitt rum och kolla läget, hon hade koll på när jag behövde henne. De nätter hon kände av min ångest, så lämnade hon inte min säng på hela natten. Hon vakade över mig när jag sov. När jag mådde bra föredrog hon oftast sin älskade matte. Så på så sätt var hon en mycket klok katt.

Idag slutade hennes hjärta slå. Jag är så ledsen för det, trots att Mistral aldrig var min katt. Eller kanske var hon det. Min vän Alva skrev på sitt avskedskort till Mistral att hon var "allas fina katt". Och när jag tänker vidare på saken såg nog Mistral så på sig själv. Mistral var nämligen en katt som var älskad av många och hon älskade alltid tillbaka. Hon berörde och förändrade mångas liv. Hon saknas mig. 

Allas vår älskade katt Mistral

Mönster- Montly Makers juniutmaning

Då var det dags igen, Montly Makers utmaning under juni månad var mönster. Jag har levt ett väldigt intensivt liv under juni, det har varit mycket på jobbet och jag har festat mycket. Okey det där lät inte så bra, stor arbetsbelastning och festande?! Men ni kan som vanligt vara helt lugna, inget drickande har förekommit utöver en 25 cl päroncider som hade en alkoholkoncentration på 4,5 %. Det har helt enkelt varit många trevliga fester av de skötsammare slagen, studentfester, personalfest, familjeknytis på jobbet och 40-års fest för bästa sortens vän. Utöver det pressade jag in mycket jobbsaker och en kurs i Rakubränning på Ågesta. Men ett par kvällar har jag jobbat med Montly Makers utmaningen.

Jag började med att göra ett grafiktryck. Jag hittade ett vaxat papper i min skapandegarderob. Jag ristade ett landskapsmönster på pappret med en torrnål. Sedan knycklade jag ihop pappret till en boll och slätade ut det igen, för att få till krackeleringarna. Rollade på svart oljefärg och torkade av överflödet. Sedan lade jag bilden på ett vaxpapper och körde den igenom tryckpressen. Borde kanske ha försökt torka av överflödsfärgen lite till, bilden blev lite för svart på vissa ställen för min smak. Är väl så där nöjd med resultatet.

Jag har också roat mig med att göra olika tusch sträck/mönster med hjälp av en antik reservoarpenna som jag doppade i flytande tusch och ritade streck i olika riktningar. Min tanke var att det skulle se ut som glest, vävt tyg som någon just har slitigt itu. Det var ganska tålamodsprövande och svårt att rita jämna linjer (och utan att droppa tusch) med reservoarpennan. Provade att rita strecken med en vanlig penna men det blev inte alls lika bra, så jag övergick till att öva med reservoarpennan. De här två bilderna gillade jag bäst av de jag lyckades göra. 

En annan kväll satt jag bara och kluddade lite med en tuschpenna och sedan fyllde jag i de olika mönstren med akvarellpennorna som jag har på skrivbordet. Det blev väl inte heller en bild jag skulle sätta upp på väggen men den sysselsatte mig.

Mina topp fem alster

Kaninen i trollerihatten är min personliga favorit, kanske mest för att den blev precis som jag hade tänkt mig, förutom glasyren på hattbrättet. Men som mina kloka lärare säger, det blir som det blir och i de flesta fallen ger defekterna objekten karaktär. Kaninen i trollerihatten är en del av Mountly  Makers, ett kreativt projekt som jag deltar i på nätet och därför har jag en stark relation till till just den skulpturen.

Jag skulpterade ju många kaniner utifrån en kanin jag gjorde i betong som nioåring med min farfar. Den här orangea godingen är speciell för mig, han blev så himla glad och tokig. Jag tänker att jag har mycket att lära mig av honom, dessutom ser han ut att vara full av bus och ha nära till skratt. Vi är nog ganska lika, kanske är det därför jag gillar honom så mycket.

Jag gillar också den här kaninen, den blev så vacker i linjerna speciellt bakifrån (och nej hon har inget att skämmas för, det är inte därför hon sitter vänd in mot väggen). Jag har en speciell relation till mina små kaniner som jag skulpterade och jag är så lättad så här i efterhand att ingen av dem gick sönder i bränningen, jag hade haft svårt att komma över det. Det bor lite av mig själv i varje kanin och också lite av saknaden från lillkanin som dog för några år sedan.

Jag älskar den här burken, den blev också precis som jag önskade att den skulle bli. Lagom grön, lite "sliten i glasyren" och alldeles, alldeles underbar. Den kan jag aldrig skiljas ifrån.

Den här skålen var mångas favorit av det jag har på kursen, just för dess enkelhet, att jag vågade att bara glasera den där lilla fågeln (eller sälen, vi är lite oense om vad det är för figur, jag köper dock båda varianterna)...

Sedan har jag två till favoriter, men de skall jag ge bort och jag vill inte förstöra överraskningen genom att blogga dem. Men ses vi inte snart, spricker jag...

Och så var Raku kursen slut för i år.

Det är något speciellt med atmosfären på folkhögskolor och i synnerhet med atmosfären på Ågesta, jag känner mig hemma där på ett positivt och tryggt sätt. I min lägenhet sprids en lite rökig doft från mina alster från kursen. Har ställt upp alla pryttlar på en av mina vägghyllor och det finns så många skulpturer som jag känner stolthet över och saker min själ älskar från djupet. Jag åstadkom mycket på kursen förutom alla vackra skulpturer. Jag övervann rädslor, ångest och tog mig till och med igenom en livskris med hjälp av fantastiska Anne och en glass på Pressbyrån. Jag lärde mig viktiga saker för livet i mötena med omsorgsfulla och stöttande lärare och personal. Jag bär med mig en känsla av värme från kursen och en pyrande stolthet över min bedrift. Jag längtar tillbaka, för det är något speciellt med Ågesta som sagt.

Ett kraschat öra och glassköpet som räddade dagen!

Livskrisorsaken

Vid lunchtid slog livskrisen till och jag kände hur min värld rasade ihop, det var då min fantastiska lärare fångade upp mig och överförde delar av sin livserfarenhet till mig.Vad var det då som utlöste min livskris? Jo så här var det: Bästa sortens bränn magister hade på förmiddagen kraschat en hel bricka med småpryttlar som var mina. En del saker gick såklart sönder, men det gjorde inte så mycket för det var ju en olycka och sådant förstår jag mig på. En kanin klarade sig dock! Men när jag skulle ta upp min lilla älskade orangefärgade kanin för att putsa av sotet med stålullen, då tappade jag den i backen. Så himla klantigt, sådant förstår jag mig inte alls på och givetvis kraschade ena örat i fallet. Livskrisen var ett faktum. Den akuta situationen räddades dock upp något, av godaste lunchen och av omsorgen skolpersonalen visade mig. Jag fick iallafall i mig maten, men allt eftersom lunchen fortskred blev jag mer och mer inställd på att ge upp. Så efter att jag hade ställt tallriken i diskmaskinen tog jag mitt pick och pack för att dra hem eller nåt. Jag hade nog inte riktigt någon plan, bara en väldigt stark flyktinstinkt som jag följde. Ville bara bort från allt jobbigt, men mitt i flykten blev jag uppfångad av bästa sortens omsorgsfulla lärare, Anne. Och det var i den stunden, där på parkbänken i solen som Anne överförde delar av sin livskunskap till mig: Gå och köp en glass, sa hon, det kommer att förändra hela dagen skall Du se! Och hur rätt hade hon inte?! Efter att jag hade ätit glassen krascha inget och ångesten kunde avklinga en aning. (Det hjälpte förstås också, att jag köpte ett kuvert samtidigt som glassen och att Anne tog hand om diverse saker som jag hade fått igår och som var den egentliga orsaken till min ångest. Kuvertet är nu postat till min terapeut, där kan det ligga ett bra tag och en vacker dag tittar jag kanske i kuvertet tillsammans med henne och begrundar innehållet, sorterar och slänger en del. Det kommer att bli bra)...

Här bränns två av mina älskade kaniner.

Min nyckelserie och en present till bästa sortens kollega.

Jag var modig idag, jag skötte den mesta bränningen själv! Stolthet är ordet!

Raku kursens första bränndag

Idag var det första bränndagen på Raku kursen på Ågesta Folkhögskola. En privat grej störde hela dagen på kursen, men bästa sortens folk och lärare stöttade mig hela dagen och hjälpte mig på alla sätt och vis. Tänk vad mycket man klarar av om man bara får lite hjälp? Jag överlevde faktiskt dagen och kan lägga den bakom mig, för nu. Privat grejen ville få mig att tappa modet och känna ångest och det är klart att jag gör det, men ångesten är inte min att bära. Jag kommer att kunna lämna ångestkänslorna bakom mig, jag behöver bara lite tid. Jag är långt ifrån, den jag en gång var oavsett vad jag känner för stunden. För trots allt är jag stolt, stolt över viktiga beslut som jag tagit, stolt över vem jag har blivit och stolt över min kreativa gåva. Resten av kursen tänker jag försöka njuta.

Efter kursdagen firade jag bästa sortens student, i underbart vackert hem. Det var skönt att slippa vara själv med alla tankar och känslor som jag fått under dagen. Det var utmärkt käk och en avslappnad fest med godaste tårtan. Precis vad jag behövde efter en svår dag. Men nu skall jag sova bort ångestresterna som dagen medfört och ta nya tag, för i morgon är det en ny bränndag. Jag har ju trots allt cirka trettio pryttlar kvar att bränna innan kursen tar slut och så får jag inte glömma att ladda för personalfesten senare på kvällen. Ser fram emot att sprida lite brandröks doft på finrestaurangen...

Utedag och välbehövlig vila.

Idag behövde jag vara snäll mot mig själv, trots att det fanns många måsten och borden på agendan. Så jag valde det som var bäst för mig, utan att ta hänsyn till vad andra skulle kunna tänka och tycka om mitt beslut. Jag kravlade mig upp ur sängen, klädde på mig utekläderna och packade ryggan.

Idag gav jag mig själv en utedag. Det hade kanske varit bättre att göra detta i fredags när solen sken och värmde ljuvligt, men bättre sent än aldrig. Helst hade jag velat ha premiär campingen den här helgen, men jag hade inte riktigt orken, så det fick bli en utedag bara. En dag för mig och mina tankar, en dag med naturljud och lugn, en dag med dofter och smaker av alla sorter, en dag med utomhusmatlagning. 

Jag behövde den här dagen. Är så tacksam till mig själv för att jag prioriterade att ta tid för en utedag med vila och lugn, det är så lätt att bara köra på och fylla hjärnan med brus och intryck fastän hela kroppen signalerar "Du behöver vila!" Idag vilade jag...

Känslan när andra förstår mig bättre än mig själv

Hittade en web sida här om dagen, som kände mig bättre än mig själv! Jag tänkte att jag delar deras insikter om mig, så att Ni alla runt omkring mig som vill kunna förstå mig, får möjlighet att göra det... Allt stämmer såklart inte 100% in på just mig, men det är skrämmande hur pricksäkert företagets generalisering av kreativa människor stämmer in på mig. Jag har alltid tänkt på mig själv som en  hyggligt unik person, men det är helt klart så att jag är en i mängden, eftersom jag passar in så väl i en allmän generalisering...tror att jag känner mig en aningens besviken över denna insikt...

1. Tankeverksamheten saktar aldrig in
Den högkreativas sinne drivs framförallt av en intensiv nyfikenhet och att försöka gå ned i tempo eller på något vis hitta en pausknapp är totalt omöjligt. Detta kan ibland vara utmattande, både för personen själv och människor i dennes närhet; men det är också en ovärderlig källa till roliga, galna och ofta okonventionella idéer.

2. De utmanar status quo
Två frågor som driver högkreativa mer än andra är ”Vad händer om?” och ”Varför inte?”. De ifrågasätter vad alla andra tycks ta för givet, och hur besvärande detta än är för människor runt omkring, så är det förmodligen denna förmåga som möjliggör omdefinieringar av som är möjligt att utföra i dagens samhälle.

3. De prioriterar autencitet
Kreativa individer är hellre autentiska och äkta än populära bland andra människor. Att vara ärliga mot sig själva, utan att kompromissa är en viktig linje till hur de definierar sin framgång; även om detta ofta betyder både missförstånd och en risk för marginalisering.

4. Svårigheter med att hålla sig till uppgiften
Att hålla sig inom ramarna är inte de högkreativas starkaste sida och istället erhålls energi av att ständigt påbörja nya saker, samt att ta stora mentala språng.

5. De skapar i cykler
Kreativa människor har en rytm som pendlar mellan skeden av hög, ibland manisk aktivitet och mer långsamma perioder. De långsamma perioderna upplevs ofta som nedgångar, men faktum är att varje period är både nödvändig och viktig, och precis som kalenderårets olika årstider är de beroende av varandra för att fungera på ett bra sätt.

6. De behöver tid för att ladda om
Ingen människa klarar av att ständigt köra på, utan någon som helst paus eller omladdning; och på samma sätt behöver kreativa människor tid till att förnya och reflektera över sina inspirationskällor och drivkrafter. Ofta krävs ensamhet och isolering under vissa tidsperioder, vilket kan vara viktigt att känna till som utomstående.

7. De behöver utrymme för att kunna skapa
Att befinna sig i rätt miljö är en förutsättning för att en kreativ pik skall kunna nås. Det kan vara ett kontor, ett café eller bara ett tyst hörn i hemmet. Var det än är: tillåt personen att sätta gränser och var noga med att respektera dem.

8. Intensivt fokus
Kreativa människor avskärmar sig ofta ifrån sin omvärld då de fokuserar på en uppgift. De kan inte ”multi-taska” effektivt och det kan ta väldigt lång tid att hitta tillbaka till ett flow som har tappats.

9. De lever på gränsen av lycka och depression
Just eftersom de känner så mycket och djupt, kan högkreativa människor tendera att skifta snabbt i humör från lycka till leda, eller till och med depression. Deras känslighet kan alltså förutom att vara en källa till briljans också vara en källa till lidande.

10. De tänker och talar i berättelser
Fakta kommer aldrig att beröra det mänskliga hjärtat så som historieberättande kan. Högkreativa människor, speciellt författare, känner till det här och väver in historier i allt de gör. Det må ta längre tid för dem att förklara någonting, men å andra sidan är att förklara inte den huvudsakliga poängen, det är att uppleva.

11. De tar sitt arbete personligt
Kreativt arbete är på många sätt ett uttryck av personen som skapade det och ofta är högkreativa inte kapabla att separera sig själva ifrån sina verk. Varje kritiskt ord blir då en värdering eller bedömning av deras egenvärde, vilket kan göra det mycket svårt att kritisera och ge feedback till en sådan person på ett effektivt sätt.

12. Svårt att tro på sig själva
Även de till synes, högkreativa människorna tenderar att ställa sig frågan – är jag verkligen bra nog? De jämför sig konstant med andra samtidigt som de inte riktigt är kapabla att se sin egen briljans i det de skapar. Någonting som ofta tycks så uppenbart för deras omgivning. 

13. Stark intuition
Vetenskapen misslyckas fortfarande med att förklara ”Hur” och ”Varför” i frågor rörande kreativitet. Ändå vet kreativa individer instinktivt hur de skall förhålla sig till det, gång på gång. De kommer förmodligen att berätta för dig hur det inte går att förklara eller förstå, utan att det måste upplevas.

14. De använder ofta prokrastinering som ett redskap
Kreativa människor skjuter systematiskt på uppgifter då många av dem utför sina bästa arbeten under press. De kommer omedvetet, och ibland medvetet, att skjuta upp sitt arbete till sista minuten, helt enkelt för att få uppleva utmaningens rus. Var inte orolig för att få in arbeten i sista minuten. Ofta är dessa mycket bättre än andras, även om de levererat i god tid och med goda marginaler.

15. De är beroende av ett kreativt flöde
Nya upptäckter inom neurovetenskapen avslöjar att känslan av att ha flow i sitt arbete kan vara den mest beroendeframkallande upplevelsen och känslan som finns. Denna mentala och känslomässiga belöning är förmodligen anledningen till varför högkreativa människor genomlider de ständiga topparna och dalarna av sin kreativitet. Det är den underliggande kraften som drar och de är, i hög grad, beroende av ruset i skapandeprocessen.

16. Svårt att avsluta projekt
Den initiala delen av skapandeprocessen är snabb, spännande och laddad med upphetsning, någonting som tenderar att locka högkreativa människor. Ofta kommer dessa personer att överge projekt som blir för välbekanta för dem, för att istället få uppleva det flow som uppstår då idén fortfarande är i sin linda. Om man är medveten om var i projektets gång en högkreativ kan prestera bäst och när den sedan bör byta uppgifter så behöver detta inte vara ett problem.
17. De sammanfogar slutsatser bättre än andra
Sann kreativitet, som Steve Jobs en gång sa, är lite mer än att bara koppla samman en poäng med en annan, det är att se ett mönster redan innan det blir uppenbart för någon annan. Just det är många högkreativa extra bra på; att sammanfoga olika lösa trådar till en hel, ny och ofta revolutionerande slutsats.

18. De kommer aldrig att växa upp
Kreativa individer ser på livet som ett mysterium, ett äventyr. Allt annat är att existera, snarare än att verkligen leva. De ser på världen likt ett barn och slutar aldrig att förundras.